Han går runt mig och bevakar mig noga med sin blick för varje långsamt steg han tar framåt. Det är som han tror att det kommer hända något om han kollar bort, som han tror att en groda kommer komma uthoppande från mitt öra sekunden han vänder ryggen mot mig. Efter att han bara stått och stirrat på mig i vad som känns som en evighet vänder han sig till slut om och börjar rota i sin ficka. Vad har han i fickan? Är det en pistol eller kanske en kniv? Blodet pumpas runt i mitt kropp och hjärnan går på högvarv. Jag känner hjärtats slag ändå upp i huvudet och smärtan i benet börjar släppa. Jag ser min chans och börjar springa. Jag vet inte vart jag ska men jag springer, och springa tänker jag fortsätta göra, tills mina ben inte tänker bära mig längre.
Mina ben lyfter fram mig över marken och jag har ingen aning om var mannen är. Han skulle kunna vara en meter bakom mig men det skulle lika gärna kunna vara en kilometer. Jag hör bara ljudet av mitt eget flåsande och runt omkring mina fötter yr trädens alla löv. Det känns som om jag närsomhelst kommer känna varma andetag flåsandes i min nacke eller kanske en hand som rycker mig bakåt. Jag springer så fort jag kan men med trädens alla rötter, mörkret omkring mig förutom ljuset från månens tunna skiva och löv som täcker marken i ett tjockt lager, går det inte så fort som jag skulle vilja.
BINABASA MO ANG
Förföljd
Teen FictionJag springer för mitt liv så fort jag kan. Är han borta? Jag hör inte längre fotsteg bakom mig men kanske är han ändå där, jag vet inte. Vem är det som förföljer mig? När jag väl får veta är det nästan värre än att jag redan skulle blivit mördad...
