Stucked (svenska)

~2~ Logga ut?

The town of Beginnings är en stad med gamla hus och massor av bord med allt från frukt till vapen som står längs gatorna. Det finns värdshus och torg, även hus/rum man kan köpa och dagtid är det nästan alltid livligt överallt i staden.
Jag älskar det.
Här känner jag mig som en annan person, starkare och modigare än Yumi i den verkliga världen.

Här är jag Kimi.

Först går jag bara runt i staden med stannar tillslut vid ett bord där en massa knivar och svärd ligger uppradade. Det finns även en yxa i glänsande metall.

Min blick fastnar på ett ganska smalt svärd med rött fäste och uppåt vinklade parerstångar som skimrar i rött. Små sirliga detaljer finns på fästet och snurrar sig upp en bit på bladet.
Det är det vackrast svärd jag någonsin sett.

Jag drar ovant två fingrar ner för att få fram menyn.  Med en besviken suck ser jag att jag inte har tillräckligt för att köpa det.

"Erm..... är det möjligt att lägga undan det där?" säger jag och pekar på svärdet.
Försäljaren ler och nickar.

"Det är riktigt vackert inte sant?! Jag kan spara det för dig i.... tre dagar som max."

"Tack" ler jag och skyndar mig iväg mot stadens utkant för att fightas mot lite monster och på så sätt få mer pengar. Dessutom får jag ju också mer HP.

***

"Hyyyyaaaaaa!"
Monstret exploderar i spegel skärvor och en liten resultat ruta kommer upp. Jag ler. Snart har jag tillräckligt mycket för att köpa svärdet.

Jag springer vidare tills jag stöter på nästa monster. Med ett tjut drar jag fram mitt svärd. Men innan jag hinner fram exploderar det i skärvor.
Jag stannar upp.
Där monstret just stod står en tjej med blått hår i en hög tofs. Hennes kläder är mest svarta och gråa så min blick säker sig till ögonen. De är mörkt blåa och gråa och ser ut att växla från mörka till bleka till ljusa till klara.....

"Oj, sorry. Jag såg inte dig."

Hon ler retsamt och svänger sitt svärd i handen.

Jag höjer på ögonbrynen.

"Inte?!"  Såklart hon såg mig. Jag var ju inte så diskret direkt med tanke på mitt tjut.

Men stället för att starta en diskutition vänder jag bara ryggen åt tjejen och börjar springa där ifrån.
Jag kommer inte långt förens jag hör hennes röst.

"Jag heter Maaya."

Jag stannar och vänder huvudet mot 'Maaya'.

"Jag är Kimi"

Sedan springer jag vidare.

***

Jag ler mot försäljaren när hon räcker mig svärdet. Det ser ännu ut  vackrare nu när himlen börjar bli orange och solens sista strålar speglar sig i det svagt röda bladet.
Jag får fram menyn och klickar mig fram till mina föremål. Sedan klickar jag på minus knappen för det gamla svärdet som försvinner i en kaskad av ljus. Sedan fäster jag den nya svärd skidan vid mitt bälte.

Sedan drar jag två fingrar nedåt och får fram menyn.
Dags att logga ut.
Jag ler när jag tänker på allt jag ska berätta för Kauri.
Mitt finger söker sig till där logga ut rutan ska finnas men..... den finns inte där.
Plötsligt blir det vitt för mina ögon.

***

Det första jag kan se är att vi står i en folksamling. 
Det andra är att jag är i mitten av The town of Beginnings.
Hur kom jag hit?
Det  vita ljuset! Vilket betyder att jag.....teleporterades.

Alla pratar i mun på varandra. Jag ser mig oroligt omkring. Stämningen är nervös.
Då upptäcker jag en röd ruta i luften

VARNING

Sedan händer allt snabbt. En massa röda rutor börjar täcka himlen som en kupol. Det börjar droppa röd sörja från rutorna och av den bildas en jätte klädnad med luva.  Men i luvan finns inget ansikte. Klädnaden börjar prata.

"Välkommna, till min värld."

Min värld?

" Mitt namn är Akihiko Kayaba. Och från och med nu, är jag den ända människa som har kontroll över denna värld. "

Akihiko Kayaba!? Det är den som ligger bakom  SAO. ? Men varför skulle han.....?

"Många har nog upptäckt att det inte finns någon logga ut ruta. Detta är inte en bugg.  Jag repeterar detta är ingen bugg.  Det är hur SAO är designad. Ingen kommer att kunna logga ut förens ni har klarat alla nivåer och besegrat bossen på nivå 100.
Och om din HP når 0 eller någon i den verkliga världen försöker ta av Nervgearen från ditt huvud, kommer Nervgearen förstöra din hjärna. Det finns inte någon möjlighet till återupplivning. "

Akihiko Kayaba slår ut med armarna.

" Tillsist har jag gett alla en liten present. Ta en titt bland era föremål. "

Jag får snabbt fram listan på mina föremål. En spegel?  Jag klickar på rutan och en kantig spegel dyker upp i min hand.

Det blir vitt framför mina ögon och när jag kan se igen tittar jag ner i spegeln. Jag får en chock! Istället för Kimis utseende ser jag.... mitt eget, det som jag har i den verkliga världen. Brunt lockigt hår och bruna ögon.

Jag ser mig omkring. Alla ser annorlunda ut.

"Vad hände?"

"Vem är du? Oj du ser helt annorlunda ut!"

"Sluta med et här och SLÄPP UT OSS!!!!!"

"Vad är meningen med det här? "

Många skriker mot Kayaba som lugnt väntar ut frågorna och uppståndelsen.

"Nu undrar ni säkert 'varför skulle Akihiko Kayaba göra detta? ' Då ska jag berätta att detta var hela tiden mitt mål, den här situationen.

Jag önskar er lycka till, kära spelare"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~This might be a game but it's not something you play.

Andra kapitlet ute! Har skrivit om det och ändrat ganska mycket. Men men.  Hoppas ni gillar det.

/Minnizz♡