Stucked (svenska)

~5~En ny stad

Ljuset skiner in genom glipor mellan de blå gardinerna. Långsamt öppnar jag ögonen men blinkar genast eftersom det är så ljust.
Jag sätter mig upp i sängen och ser mig sömnigt omkring. Rummet är ganska ljust med sina vitmålade väggar, ljusblå gardiner och ljust trägolv.
En tavla, ett litet bord och två stolar finns också i rummet.

Jag gäspar och drar upp min meny. Trycker på 'Equipment' och vidare till 'accessory'.
Med några tryck får jag på mig mina kläder. Håret får vara som det är; en brun trasig röra. Jag orkar inte göra något åt det.

Sedan reser jag mig upp ur sängen och trycker på rutan med mitt svärd. Ett vitt ljus och tyngden av svärdet känns vid min sida. Jag drar ut det ur skidan och låter ljuset speglas i den svagt röda metallen. Igår dödade jag monster med det här svärdet.
Om det hade varit människor hade de dött på riktigt.
Om inte Taizo hade kommit igår kanske jag också hade....
Jag rynkar ögonbrynen, slår bort tankarna och stoppar tillbaks svärdet i skidan.

Klockan är kvart i tio när jag går ut genom dörren till mitt rum. Med lätta steg halvspringer jag ner för trätrappan.
När jag kommer ner till receptionen/baren är han redan där. Han sitter ensam vid ett bord och har en mugg framför sig. Åtta steg och jag kommer fram till bordet.
"Hej."
Taizo vänder upp huvudet och en antydan till leende bildas på hans läppar.
"Hej. Sovit gott? "
"Helt okej. Du då? "
Han rycker på axlarna.
"Samma här."
Jag känner hur magen kurrar till.
"Har du ätit frukost? " undrar jag och ser menande på muggen som står framför honom på bordet.
Han följer min blick och skakar på huvudet.
"Bara lite te. Jag vaknade tidigt och har....kollat in stället lite grann. Det fanns  några stånd ganska nära om jag minns rätt. Vi skulle kunna köpa lite frukost där?"
"Det låter som en bra idé." Jag ler försiktigt och förundras hur lätt samtalet gått.
I den verkliga världen har jag nästan inga vänner alls och pratar inte så mycket med andra människor.
Förutom min syster, Kauri. Men den relationen är lite.... speciell.

När vi öppnar dörren tittar solen fram bakom molnen och det är ganska varmt för att vara november.
Men det här är ju trots allt en virtuell värld så jag antar att vädret kan vara lite annorlunda.
"Jag tror dem säljer bröd där borta" säger Taizo och pekar.
Jag nickar och vi börjar gå åt det håll Taizo pekade.
På gatan är det ganska lugnt och handeln har inte riktigt kommit igång än. NPC's ställer iåring sina varor och några få människor promenerar på gatan.

(NPC är programmerade människor alltså typ som robotar och har hand om den mesta handel och sånt. De står ofta i barer och på restauranger också. /Minnizz ;)

Taizo styr sina steg mot ett stånd nära en korsning och jag följer efter. NPCn tittar upp när vi kommer och ler.
"Godmorgon"
"Godmorgon. Jag skulle vilja ha två av de där" säger Taizo och pekar på två runda bröd.
NPCn tar fram en brun påse och plockar i bröden.
"Något mer?"
"Nej tack."
Taizo drar fram sin meny för att betala men jag stoppar honom.
"Vänta jag kan betala för mitt.."
Men han bara skakar på huvudet och ler lite när han betalar.
"Jag betalar. "
Han tar emot påsen och NPCn önskar oss en trevlig dag.
Vi fortsätter på gatan.
Taizo räcker mig ett av bröden.
Jag tar det tveksamt.
"Du behövde inte. "
"Äsch det är inte en så stor grej" Taizo rycker på axlarna. Jag tar en tugga av brödet. Det är fluffigt och har en svag smak av ost.
"Det är sådant vänner gör för varandra."säger Taizo efter en kort paus.
Jag sänker brödet och studerar honom. Det svarta, kort klippta håret, mörka ögon och en smil grop på vänster sida. Han är ganska kraftig och har på sig en grå tröja och svarta byxor. Något svärd eller annat vapen ser jag inte.

Han har kanske många vänner i den andra världen och går kanske på stan varje dag med dem eller vad man nu gör. Kanske är han en sådan som är kompis med alla och är allmänt snäll?
Eller har han några få bästa vänner som han gör allt med?
Eller inga vänner alls som jag?
Jag vet knappt vem han är.

Jag märker att han tittar på mig.
"Vad?" säger jag så oskyldigt jag kan.
"Inget. Bara att jag skulle vilja lära känna dig mer. Jag vet ju knappt något om dig."
Jag skrattar till.
"Läste du mina tankar eller? Men först är jag nog skyldig dig ett tack. För brödet och för du vet.... igår. "
Jag tar ett andetag och fortsätter.
"Tack för du räddade mig igår.  Annars hade jag varit.....död vid det här laget. "
Jag ser att Taizo ser lite obekväm ut.
"Äsch. Det var inget"

Men vi båda vet att det var något.

~~~~~~~~~~~~~~

Jag har inte varit så aktiv här med skrivandet på wattpad och jag vet inte hur det kommer bli i framtiden.
Iallafall hittade jag några färdigskrivna kapitel som jag kommer publicera, även om jag skrev dem för länge sedan och dem inte är redigerade eller noggrant skrivna.

Hoppas ni mår bra, var ni än befinner er och har choklad nära till hands om ni inte skulle göra det :)
/Minnizz 💕