~4~ Taizo

42 4 2
                                    

Träden försvinner bakom mig i mörka, suddiga skepnader. Det ända jag hör är det rytmiska trampande från skorna.
Och mina andetag.

Eller rättare sagt flämtanden.
Jag vet inte hur länge jag sprungit,men himlen ovanför trädtopparna har hunnit skifta från ljust blå till mörk grå/blå. Skogen har blivit grå, tyst och den känns oändligt stor. Jag börjar önska att jag hållit mig till stigen och varit mer försiktig. Maaya är säkert framme i
dit-hon-nu-skulle. Hon ligger säkert på en säng i något värdshus eller går runt på gatorna i någon trygg stad.  Jag kunde också varit där. Om det inte varit för att hon var så irriterande, oförskämd, och, och, och.... jag kommer inte på något mer för att beskriva henne men hon är verkligen irriterande och......
Åh, varför tänker jag ens på henne!

Maaya.

Nej! Jag skakar ilsket på huvudet för att bli kvitt tankarna.

Jag lyfter blicken och ser att mitt HP inte är fullt längre. Långsamt saktar jag ner och stannar. Min blick vandrar runt bland träden.
Jag borde inte befinna mig i skogen när det är mörkt.
De flesta monster blir starkare och fler på natten.
Precis när jag tänkt den tanken klart hörs ett dovt morrande. Såklart.
Jag drar mitt svärd och vänder mig mot de röda, lysande ögonen.
Silluetten syns när den tar ett språng mot mig.
För någon sekund blir det ljust när mitt svärd lyser gult och monstret exploderar i skärvor.

Det vill säga tills nästa två monster dyker upp.
Två.
Kanske kan jag klara av det. Under dagen har jag faktiskt levlat upp men hur långt räckte det om jag blev skadad?
Jag tar ett djupt andetag för att samla mig och kramar sedan svärdfästet hårdare med händerna.

Nej, jag ska inte dö.

Ett andetag till. In, ut.

"Yaaaaaa! " Jag skrek när jag störtade mot ett av monstrerna. Någonstans fanns det en lite del inom mig som hoppades att någon, vem som helst, skulle höra.
Men vem annan fanns här ute i skogen första natten?

Monstret fnyser när mitt svärd ändast åstadkommer en smal röd rispa. Med ett tjut kommer det emot mig, det andra följer efter.
Jag håller upp svärdet och blockerar det första monstret men knuffar iväg det när monster nummer två närmar sig.
Jag drar svärdet bakåt och det börjar lysa rött.
"Haaaaaaya!" Monstret stannar upp när dens HP sjunker till den röda zoonen. Snart.
Jag hinner nästan känna lite triumf när ett fnysande ljud snett bakom mig hörs. Snabbt vänder jag mig om och hinner precis flytta mig  när monstret springer mot mig. Det passerar precis bredvid mig.
Jag flämtar till när jag ser den röda strimma som har bildats på min arm. Den måste ha horn eller något som sticker ut från kroppen.

Ytterligare en fnysning. Jag kastar mig åt sidan för att inte bli skadad. Jag höjer mitt svärd mot monstret som precis dundrade förbi mig när jag hör en fnysning bakom mig. Bakom?
Jag hinner knappt ta ett steg bakåt förens monstret med nästan inget HP kvar knuffar omkull mig. Mitt svärd faller ur min hand och jag rullar runt på marken innan jag lyckas ta mig upp i sittande ställning.
De två monstrerna fnyser och båda går sakta mot mig.  Jag drar mig långsamt bakåt. Jag kastar en blick på min HP mätare.

Nej

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Nej.... En träff till och det kommer gå ner i den röda zoonen. Då är jag nästan..... död.
Nej...
Tårar kommer upp i mina ögon.
Desperat ser jag efter svärdet. Det har en svag, röd aura omkring sig.
Om jag ändå ska dö kan jag göra det med svärdet i handen. Som en krigare. En sådan som jag aldrig var i den verkliga världen. Jag börjar kravla mig mot svärdet. Precis när jag lägger handen på det skimrande fäster och vänder blicken mot monstrena blir det ljust.

Pjoff! Pjoff!

Monstrerna exploderar i skärvor. Jag blinkar och försöker få bort tårarna ur ögonen så att jag kan se ordentligt.

I ljuset från de sista skärvorna kan jag knappt urskilja färgerna på killen som står framför mig. Han sätter tillbaks sitt svärd i en skida på ryggen. Sedan räcker han ut en hand för att hjälpa mig upp. Jag tar den. Jag tror att han ler lite men det är svårt att se.

"Hej.Jag heter Taizo. Vem är du?"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Det var ett tag sedan.... men ja här är ett kapitel till. Hände inte så mycket men men. En ny karaktär, Taizo.....
Maaya var inte med som ni märkte. :) Meeeeeen hon kommer kanske tillbaks....eller?
Okej nu ska jag sluta...
Ha det gött! /Minnizz ❤

Stucked           (svenska)Where stories live. Discover now