Adopterad (the fooo)

Kapitel 2

-Daff-

Haley har gått upp och vilar just nu. Det plingar på dörren och killarna rusar in till mig i köket.
"Var är hon?" Frågar Felix glatt.
"Hon vilar lite, tittar på tv eller nåt sånt... Ni går in i musikrummet och övar på fridays are forever, nu" säger jag strängt men ler och går upp för trappan. Musiken sätts igång och jag knackar på till Haley.
"Mm" hör jag och går in.
"Killarna är här, de är i musikrummet" hon nickar och går ner.

-Haley-

Jag går ner mot musikrummet och smyger tyst in. Fyra riktigt snygga killar dansar och sjunger. Plötsligt hör jag den härligaste rösten jag någonsin hört i en solobit.
"I take you down to places I know
If the parties packed you know that we're on
We're two friends
The party don't end
Just turn of the light and start again" sen gör en mörkhårig kille typ en volt och börjar sjunga, på spanska?! Jag kan spanska så jag förstod vad han sjöng.
"La llevaré a mucho lugares
la rumba empieza chica lo sabe
Oyen en la ven
Que yo quiero ver
Como tu te nueve pecase" jag bara gapar. Låten fortsätter och när den är slut klappar jag i händerna. De vänder sig mot mig och bara stirrar. Jag ser ner. Jag vet att jag är ful. Daff kommer in.
"Det är meningen att ni ska presentera er" säger han roat och sätter sig på en stol. Den första som lyckas säga/göra nåt är en smal kille med keps. Han kommer fram och kramar om mig.
"Jag är sjutton år och heter Oscar men kallas för OG eller Ogge..." Jag ler och besvarar kramen innan nästa kommer fram. En Ganska lång kille med blont, fluffigt hår och blå beanie. Han ger mig en stor kram.
"Jag är också Oscar, men kallas för Enis ibland, men jag föredrar Oscar och jag är också sjutton" säger han och ger Daff en sur blick.
"Jag gissar att det va Daff som kom på Enis..." Oscar nickar och en kille i min längd kommer fram. Han har svart hår och ser ut att vara från ett annat land. Han måste se vad jag tänker för han kramar mig och ler stort.
"Jag heter Omar, kallas Omar, är femton och mamma är från Venezuela..." Jag nickar glatt. Han blinkar med ena ögat och släpper mig. Han, den längsta med brunblont hår, bara står stilla och kollar på mig.
"Feeeeelix!" Ogge puttar till honom och han kommer fram och ger mig den mysigaste kramen jag någonsin fått.
"Jag heter Felix, jag är femton och det finns inget spännande med mig förutom att jag är allmänt bäst" han ler och tar ett steg bakåt. Jag skrattar lite men slår handen för munnen. Åke slog mig varje gång jag skratta och sa att mitt skratt var fult.
"Jag heter Haley, jag är femton år och har bott på barnhem sen jag va tre" jag ler lite och de andra ler tillbaka. PLING PLONG.
"Pizza!" Ropar alla killar och springer ut i hallen. Jag sätter mig på en stol och sätter en hand mot pannan. Kan man gilla någon efter tre minuter? Tydligen... Seriöst, hans sätt att kolla på mig fick mig att känna mig speciell (väldigt många mig menmen...). Daff lägger armen om mina axlar och går med mig ut till köket.
"Ananas, kebab eller bara skinka?" Jag funderar lite innan jag tar en pizzaslicer som ligger på bordet.
"Kebab" svarar jag och skär en liten bit som jag lägger upp på tallriken. Alla andra tar typ fem gånger så stor bit som jag och bär sin mat till bordet. Jag sätter mig tveksamt på en stol och Felix sätter sig på min ena sida och Oscar på den andra. Ogge och Omar sitter mittemot. Jag ser inga bestick och sneglar lite nyfiket på Felix hur han äter. Han plockar upp den med handen och tar ett stort bett. Jag gör som han och får bearnaisesås på näsan. Alla skrattar och det gör jag också.
"Mmm... Va gott..." Suckar jag nöjt och torkar av näsan.
"Sa ju det" Daff ler och sätter sig bredvid Ogge på soffan. Omar tar en ananas från sin pizzabit och stoppar i munnen.
"öh, den smakade morot... Eller asså... Nån annanas-morot-sak..." Säger han och Daff suckar trött.
"Sa ju det också" ja han sa att killarna va onormala och sånt.
"Daff, jag går bara på toa?" Det låter som en fråga och jag ser generat ner.
"Okej" mumlar han med mat i munnen och jag joggar upp för trappan. Jag tar fram en huvtröja, sätter upp håret i en tofs och drar upp huvan. Jag går snabbt på toa och tassar ner igen. Jag sätter mig blygt på min plats igen.
"Haley?" Jag ser upp och möter Omars blick över bordet.
"Aa?"
"Hur länge sa du att du bodde på barnhemmet?" Frågar han och dricker lite.
"I tolv år... Och jag hade inte orkat så mycket längre" Säger jag med ett snett leende mot Daff.
"Oj, tur då att Daff adopterade dig... Varför har ingen gjort det tidigare? Och varför hade du inte orkat längre?" Felix lägger ner sin pizza och vänder sig mot mig.
"Tja... Antar att Åke skämdes över mig... Eh, han gillade bara att se mig va ledsen... Han hatar mig..." Säger jag lite nedstämt och alla, utom Ogge som skyfflar in mat i munnen, slutar äta. Jag rodnar lite och dricker lite vatten.
"Oj... Stackare... Men vi ska ta bra hand om dig" säger Felix med sitt vackra och snälla leende.