Adopterad (the fooo)

Kapitel 1

-Haley-

"Alla gör sig i ordning! Det kommer en som vill adoptera om tio minuter!" Ropar Åke nerifrån och jag börjar borsta håret försiktigt. Åke klampar in och rycker borsten ur mina händer.
"Inte du!" Ryter han och jag kryper ihop lite. Det är sant att han inte släpper iväg mig, han låter inte någon se mig. Anledning: det skulle skämma ut honom totalt att ha en sån ful unge här.
"Förlåt, herrn..." Säger jag tyst. Så fort han gått sätter jag upp håret i en tofs och sätter upp luggen med hårspännen. Jag drar på mig en huvtröja och drar upp huvan. Alla säger att mitt hår är fult så jag visar det aldrig. Jag drar på mig ett par mjukisbyxor för att inte visa hur tjocka mina ben är och smyger ner. Jag ställer mig i ett hörn, vill bara se personen som kommer. In kommer en man med blont, lite krulligt, hår och glasögon. Han ser snäll ut.
"Ställ er på rad" säger Åke med tillgjord trevlig röst. Jag känner en tår på min kind när mannen kollar på de andra barnen. Jag kommer aldrig att få en familj.
"Finns det nån äldre?" Frågar mannen med ett spänt leende mot Åke. Men mot barnen ler han medlidsamt. Den som han väljer kan va lycklig.
"Nej!" Säger Åke snabbt. Mannen ser sig om och märker mig. Men i min blåa huvtröja och svarta mjukisbyxor kan han knappast se hur jag ser ut. Han kommer fram och Åke ger ifrån sig ett förfärat ljud.
"Du påminner om min kompis som dog för tolv år sen..." Mumlar han och ler.
"Vad heter du?" Jag slår ner blicken.
"Haley..." Säger jag lågt.
"Fint namn, vad säger du om att heta Kjellström i efternamn?" Jag ser förvånat upp och tänker efter lite. Haley Kjellström.
"Menar du det? Men jag är ju... Jag!" Säger jag lite förvirrat.
"Och jag tänker adoptera dig... Hur gammal är du?"
"Femton..." Åke kommer och jag backar skrämt.
"öh, hon vill jag gärna ha kvar..." Säger han.
"Nej, snälla!" Jag backar mer och kastar en blick neråt. Det buktar ut ganska mycket nedanför Åkes gylf. Jag ser skrämt på honom.
"Jag ska adoptera Haley!" Säger mannen lite fundersamt och ger en tusenlapp till Åke. Egentligen kostar alla barn här femhundra. Åke ger motvilligt papperen som bevisar att mannen nu är min vårdnadshavare. Mannen drar ut mig och öppnar passagerardörren. Jag sätter mig försiktigt och tar på bältet. Jag fattar det inte.
"Juste, jag heter David, men kallas för Daff... Eller av grabbarna kallas jag ju för Daffsen men, de är ju inte riktigt kloka..." Skrattar Daff.
"Okej, tack" säger jag och stoppar händerna i fickan.
"Oh, det va inget... Har du några ägodelar där inne?" Frågar han snällt.
"Bara ett foto på mig och mamma... När jag var tre..." Säger jag och Daff går in. När han kommer ut har han med fotot.
"Angelica?" Jag vänder blicken mot honom. Han stryker med tummen över den rödhåriga kvinnans ansikte.
"Min mamma" mumlar jag och Daff nickar.

Jag kliver ur bilen med kortet i handen.
"Jag kan knappt vänta tills du får träffa grabbarna... Vill bara varna dig att de inte är normala, ett: de är väldigt svåra att ha en vanlig konversation med, två: de är väldigt glada och rättfram, tre: eh, de gillar väldigt mycket att kramas..." Daff ler och det gör jag med.
"Whow, är detta mitt nya hem?" Huset är enormt. Daff kollar på telefonen.
"Japp, tycker du att det är okej att du får hälsa på killarna idag eller vill du göra dig hemmastadd först?"
"Det är okej idag, men nåt mer jag behöver veta?"
"De är ett utav Sveriges största pojkband, the fooo..." Jag nickar lite.
"Jag har varit typ isolerad från världen så vet knappt nåt..."
"Jaa, de får presentera sig själva... Min lillasyster har lämnat ganska mycket kläder som jag tror ska passa fast vi ska såklart shoppa också, det tror jag Felix skulle gilla..." Daff låser upp och jag går in.
"Ditt rum är det längst bort på övervåningen..." Han går in i ett rum jag gissar är köket och jag går upp. Rummet är jättestort och har djupt blåa väggar. Det är en stor säng, ett skrivbord med data, en WIC, ett eget badrum, en soffa och en platt-tv. Jag bara gapar och drar av mig huvan. Inne på toaletten ligger det en hårborste så jag tar ur allt ur håret och borstar i säkert tio minuter. Det är lent som sammet nu men antagligen ganska fult. Jag går in i garderoben och hittar ett par taights. De drar jag på mig, perfekt. Jag hittar också en ljusblå T-shirt med trycket Fire över brösten. Jag antar att jag tog de mest som myskläder.
"Haley?!" Ropar Daff nerifrån och jag skyndar mig ner.
"Ja?" Säger jag och går in i köket.
"Gillar d... Whow!" Han bara stirrar på mig och jag skruvar på mig.
"Rummet var jättefint" säger jag lite awkward.
"Vad bra, gillar du pizza?"
"Har aldrig smakat..." Mumlar jag.
"Men då beställer vi det, blir annars svårt att laga mat som duger till fyra hungriga tonåringar..." Han skrattar lite och ringer för att beställa.
"Jag vill ha tre familjepizzor, en Vesuvio, En Hawaii och en kebab. Ja tack, hej" han lägger på.
"Nu ska jag bara säga till killarna..." Han ringer ett till samtal och skrattar lite då och då. När han har lagt på ler han stort.
"De kommer om en kvart, alltså samtidigt som pizzan" jag ler mot Daff och går en liten rundtur i huset.