{Marcus}
Jag stod åter igen med blicken fastklistrad på Josefin. Hon stod på samma ställe som alltid, vid sitt skåp och snackade med sina vänner.
"Eyyy bögen!"
Jag hörde den mörka rösten som kallade på mig, men min blick slets inte från den vackra tjejen. Som ni säkert förstått går jag under namnet "bögen" här.
"Hör du dåligt eller?!"
Rösten var nu precis vid mitt öra och strax där på blev jag hårt puttad i sidan. Jag fick ta några steg åt höger innan jag vinglade till och såg upp mot Hampus.
"Sluta stirra på min brud!" Sa han högt och jag kröp ihop för att bli så liten som möjligt då han drog till sig allt flera blickar. "Fattar du inte att hon är min eller?!"
Han tog ett steg mot mig och ännu en gång knuffade han till mig, men denna gången kunde inte mina ben rädda mig. Jag föll till marken och mina böcker, penna och sudd spred ut sig runt mig.
"Hampus!"
En bekant röst fick både mig och killen framför att kolla upp, mot Josefin.
"Låt honom va" sa hon och drog Hampus till sig.
Mitt hjärta började dunka i hela kroppen. Hon stod precis framför mig, hon hade sett mig.
"Gå till din lektion nu" sa hon och lämnade en kyss mot hans läppar.
Han gav mig en mörk blick innan han kramade om Josefin.
"Gör inget mot henne" fräste han lågt till mig innan han klampade genom korridoren.
Josefins blick vändes ner mot mig och det kändes som att mina stämband slog knut på sig själva och blodet rusade allt snabbare genom mig.
"Förlåt för honom" sa hon ursäktande och räckte fram sin hand mot mig.
Stumt tog jag tag i den.
Jag rörde vid henne.
Hon drog upp mig och gav mig ett sött litet leende som gjorde hela mig svag.
"Gick det bra?" Frågade hon och la sitt huvud lite på sne.
Jag nickade och samlade snabbt ihop mina böcker.
"Tack" mumlade jag lågt och hon gav mig ytterligare ett leende.
"Vad bra då, vi ses!" Sa hon och slängde med sitt bruna hår.
Utan att jag sa något gick hon sin väg och lämnade mig här, helt paff över vad som hänt.
Hon såg mig.
Hon pratade med mig.
Hon rörde vid mig.
YOU ARE READING
Invisible ~M&M
FanfictionFör dig är jag osynlig. Jag ber om din uppmärksamhet, allt jag vill är att du ska se mig. Men du bara fortsätter att behandla mig som luft.