{Marcus}
Ensam satt jag vid en av bänkarna i korridoren. De andra var just nu och åt av sin mat de hade med sig, men jag såg endast denna stunden som ensamhetstid.
"Ska du heller inte äta?"
Jag hoppade till av Elviras röst som dök upp bakom mig.
"Naej.." svarade jag i ett mummel efter att ha vänt mig om på bänken och låtit henne sätta sig ner bredvid mig.
"Varför inte?" frågade hon och jag ryckte löst på axlarna.
"Jag känner mig inte bekväm med att äta med klassen antar jag" svarade jag och hon nickade förstående. "Själv då? Varför äter inte du?"
Även hon ryckte på axlarna, likt som jag precis hade gjort.
"Du ville ju inte sitta med mig så, det kändes meningslöst antar jag" sa hon.
"Oh, förlåt för att jag betedde mig så dåligt förut" sa jag istället och ett svagt leende syntes på hennes läppar.
"Det är lugnt, det var fel av mig att uttrycka mig på det sättet" sa hon lugnt.
"Du kanske skulle vilja göra något efter skolan ändå?" sa jag tillslut, hon verkade ändå väldigt trevlig.
"Jättegärna!" svarade hon med ett leende.
Jag log och nickade mot henne. Jag skulle ju faktiskt behöva en riktig vän, som bara bryr sig om mig.
---
Kom på att dom bor i Norge och har med sig egen mat till skolan .-.
Jaja hihi
YOU ARE READING
Invisible ~M&M
FanfictionFör dig är jag osynlig. Jag ber om din uppmärksamhet, allt jag vill är att du ska se mig. Men du bara fortsätter att behandla mig som luft.
