Invisible ~M&M

0.8 Varför har du inga vänner

{Marcus}

Jag stängde igen mitt skåp och möttes av de blåa ögonen och fräkniga ansiktet. Det var Elvira..

"Hej!" sa hon med ett stort leende på sina ljusrosa läppar.

Jag gav henne en frågande blick. Trodde hon vi var vänner helt plötsligt eller?

"Vad har du för lektion nu?" frågade hon och kollade nyfiket på mig.

"Bild" mumlade jag tyst, samtidigt som jag tryckte mig förbi henne för att gå mot bildsalen.

"Vad kul!" fortsatte hon och klev upp bredvid mig.

"Mm" svarade jag lågt och fäste min blick i marken, ville inte se några blickar mot mig.

"Men vi har ju lunch samtidigt, skulle du vilja sitta med mig då?" frågade hon och osäkert kollade jag upp mot hennes ögon.

"Ehm, tyvärr men jag ska sitta med några andra" svarade jag henne och tänkte genast på Martinus, Joel, Emil och Albin. Dom jag alltid sitter med.

"Oh, okej.." sa hon lågt och denna gången var det hon som förde bort blicken, så jag gjorde samma sak. "Skulle du vilja göra något efter skolan då?" frågade hon och jag såg att hon åter igen kollade på mig.

"Ursäkta" sa jag och stannade hastigt upp. "Men tror du att vi helt plötsligt är vänner, helt sådär?"

Hon stod någon meter ifrån mig, med en aningen sårad blick från det jag sagt.

"Nej.. Men jag hoppades på att vi kunde bli.." svarade hon osäkert.

"Varför? Så att du kan få veta mina djupaste hemligheter, berätta dom för Alicia och hennes gäng och på något sätt känna dig betydelsefull och gillad någon gång?" utbrast jag lågt, så ingen skulle höra vårat samtal.

"Nej!" försvarade hon. "För att vi båda är ogillade här, ingen av oss har någon riktig vän och jag tänkte att vi två skulle passa ihop!"

"Jag har visst vänner" fräste jag lågt och trängde mig ännu en gång förbi henne.

"Varför är du då alltid ensam?"

Tvärt stannade jag och det kändes som en knytnäve i magen på mig, men jag höll min blick riktad framåt.

Jag kan inte lita på någon.

"Jag gillar det" svarade jag kort och fortsatte snabbt mina steg därifrån.

Jag hatar det.

---

Ouch