Har du inga känslor kvar för mig?

24 - jag är en idiot

- du er ikke en drittsekk, viskade Alice i mitt öra och fort släppte hon sig loss och ställde sig upp. Hon tog bollen och började dribbla med den upp till mål.

Jag satt kvar i gräset och kollade på hennes hår som svingade hit och dit när hon sprang lite lätt mot målet. Egentligen så har jag haft känslor för Alice, jag har alltid velat vara mer än bara en vän, men det har liksom stannat vid bästavänner. Jag tror att Alice bara vill vara vänner, inget mer. Därför har jag ej visat något mer än vänskap för henne, är rädd för att hon ska tycka jag är en idiot. Men, jag kanske ska säga det till henne, eller, jag vet inte. Jag förde bort tankarna och la mitt huvud ner på gräset och tittade upp mot himlen, det började bli mörkt nästan.

Alice kom springandes med bollen i handen och la sig bredvid mig, flåsandes.
- Alice? Sa jag och tittade fortfarande upp mot himmelen, jag såg i ögonvrån hur hon vred sitt huvud och nickade.
- Jeg liker.. mer hann jag inte säga utan att jag blir avbruten av Martinus skrikande ord "Halla" och kommer springandes bakom oss.

Alice var inte fokuserad på mig längre, hon satte sig upp istället. Martinus tog bollen som var mellan Alice knän och han började göra några tricks med bollen. Jag kollade på Alice som hade ett stort leende på läpparna efter att Martinus hade försökt att göra ett mål men bollen bara stack iväg. Jag började le, hon fick mig att le.
- Martinus, sjå på Queenen her! Flinade Alice och reste sig upp fattade tag om bollen mellan fötterna, dribblade mot mål, så satt hon bollen, rätt in i krysset. Jag drog fram min mobil ur byxfickan och mina ögon spärrades upp av att ha tittat hur mycket klockan var.
- Herreguh, klokka er 22.58! Sa jag högt till Alice och Martinus så att dom skulle höra eftersom dom stod kvar vid målet. Jag gick bort till dom och vi började dra oss hemåt.
- Marcus, Hva ville du si til meg? Frågade Alice på vägen hem.
- Nei, det var ikke noe, ljög jag. Jag kunde bara inte säga det nu, det var bara fel.