Har du inga känslor kvar för mig?

28 - mer än bara vänner

Ilskan i min kropp började sprida sig. Jag kände hur blicken från Alice brände i ryggen på mig. Jag hörde stegen som kom trippandes ner bakom mig från trappen, hon la sin hand på min vänstra axel och vände mig om.
Nu stod vi mitt emot varandra, hon tittade in i mina mörkbruna ögon och jag i hennes, fundersamma blåa ögon.

- Vem var det?

Min blick låstes ner i golvet. Som om jag skämdes, men vafan. Säg det bara.

- Det var mitt..

Jag avbröts i min mening av att allas blickar hamnade på Smilla, som nu hade fått ett plingande ljud från sin mobil. Alla stod och stirrade. Jag följde hennes rörelser när hon plockade upp mobilen. I tanken på att det självklart skulle vara Josephine. Smilla's ansikte lyste upp av mobilens skrämljus. Och hennes ögon vandrade från mobilens högra sida till den vänstra, för att läsa det sms hon fått.

- Få se!

Med den rytande rösten så tog några kliv tills jag stod framför Smilla. Tog tag i hennes arm för att vrida upp mobilen mot mina ögon så att jag såg meddelandet åt rätt håll. " Skriv allt Marcus och den där tjejen gör tillsammans, håll ett öga på dom. Jag vill se om dom är mer än bara vänner" läste jag på hennes mobil. Fort läste jag på vem avsändaren var. Jag visste det. Namnet på mitt ex stod nämligen där uppe, med tusen hjärtan bakom. Jag kände hur min kropp började fyllas med en arg känsla.

Mina steg styrdes in till köket, papper som låg på köksbordet var nu utspritt på golvet. Martinus, Smilla och Alice stod kvar i hallen, chockade såklart. Jag gick med snabba steg tillbaka in i hallen, tog slarvigt på mig mina yezzys (?) och drog ut.

- FAEN!

Skrek jag till. Jag stampade med min högra fot i asfalten, drog lite hårt i mitt långa sandblonda hår. Hörde att dörren bakom mig stängdes igen och att någon kom med snabba steg efter mig. Personen som var efter mig drog nu lite löst i min tröja.

- Eyy, Hva skjer?

Hörde jag en bekant orolig röst. Jag vred min kropp om och möts av hennes fina ansikte. Alice ansikte. Hon drog bak mitt långa hår som låg över mina ögon bakom mitt öra så att hon kunde stirra in i mina elaka, oroliga och rädda ögon. Hennes hand drog sig neråt från mitt öra och stannade till vid mitt käkben. Min blick fastnade på hennes röda läppar. Och jag kunde snart inte motstå att mötas med mina läppar på hennes. Men jag kan inte, because. We Are just friends.

Yasss, denna bok suger, vet ej vad jag ska skriva, har liksom slut på ideér till denna :// vill börja om på nytt, funderar fortfarande på en uppföljare till boken. ❤️ rösta & kommentera vad NI tycker!
Loveu