Rädda mig från dom

Rädda mig från dom Kapitel 18

~Alices Perspektiv~

Jag trivs i mitt nya rum. Det är litet. På väggen hänger det en stor tavla på mig och Daisy. Begravningen var för några dagar sedan, men jag ville inte gå. Jag känner mig så sviken av mamma och pappa. Jag har inte träffat Omar på några dagar för jag har varit hemma från skolan. Lärarna tyckte jag skulle vara det efter allt som hänt. Jag hade velat gå till skolan för då behövde jag inte tänka på alla saker som har hänt.

-Alice!!!! Skriker Clara.

-Vad är det? Frågar jag.

-Kom ner! Säger hon.

Jag springer ner för trapporna. Men jag ser inte Clara.

-Vart är du? Frågar jag.

-Här!! Skriker hon.

Hur ska jag veta vart "här" är? Men det låter som det kommer från hallen. Mycket riktigt i hallen står hon. Dörren är öppen och precis vid dörröppningen står det en välkänd person.

-OMAR!!!! Skriker jag och hoppar i Omars famn.

-Jag har saknat dig så mycket, säger jag.

-Jag har saknat dig med, säger Omar.

Jag och Omar går upp till mitt rum.

-Hur har det varit i skolan? Frågar jag Omar.

-Bra, men Iris är överallt, säger han.

-Usch, säger jag bara.

-Var begravningen fin? Omar.

-Jag var inte där, säger jag.

-Okej, säger han.

Vi avbryts i vårt prat när Clara skriker att det är mat. Hon har lagat spagetti och köttfärssås. Jag tar jätte lite spagetti och lite köttfärssås. Men det dröjer inte länge förens Daisy tar en stor slev med spagetti och lägger på min tallrik.

-Det är rätta takter, säger Clara.

Jag reser mig argt från bordet. Jag vill inte äta mer än vad jag tar.

-Alice, du vet att hon bara försökte vara snäll, säger Omar när han kommit upp på mitt rum.

-Men, säger jag.

-Inga men. Kom nu, säger Omar.

Vi sätter oss vid bordet.

-Alice, vi borde faktiskt söka hjälp, säger Clara.

-Jag vill inte ha någon hjälp, säger jag surt.

När vi ätit upp så går jag, Daisy och Omar ut. Vi ska till lekparken. Daisy ville gunga.

-Högre!! Skriker Daisy när jag puttar fart.

-Du kommer ramla av om jag tar högre fart, säger jag.

-Jävla äckel! Hör jag hur någon skriker.

Fan att de alltid ska förstöra.

-Vad vill ni? Frågar jag.

-Berättade jag inte för dig att om du fortsatte att umgås med Omar så skulle du råka illa ut, säger Iris.

-Låt henne vara, säger Omar.

-Om du inte lämnar Omar så visar jag alla denna, säger Iris och håller upp min dagbok.