Rädda mig från dom

Rädda mig från dom Kapitel 24

~Alice's Perspektiv~

Det känns som en stor storm när tåget kör förbi mig. Jag sätter mig nära rälsen och bara gråter. Gråter tills det inte finns mer tårar att gråta. Tredje gången jag misslyckas. Jag är misslyckad.

~NÄSTA DAG~

Jag är påväg mot skolan. Jag är fortfarande jätte besviken på mig själv. Jag skulle hoppat. Jag går in i korridoren och får syn på det värsta jag någonsin sätt. Omar och Iris kysser varandra. Jag bara springer raka vägen hem. Jag trodde aldrig att Omar skulle göra något sådant.

~Omars Perspektiv~

Iris bara tog tag i mig och kysste mig. Alice såg det. Hon sprang iväg och jag började springa efter henne. Det dröjde inte länge förens jag var ifatt henne.

-Låt mig vara! skriker hon.

-Alice, snälla lyssna, säger jag.

-Okej, säger hon. Hon gråter och det
gör jag med.

-Iris kysste mig. Jag kysste inte henne, säger jag.

-Hur ska jag tro på det? Frågar hon.

-För skulle jag sprungit efter om jag ville kyssa henne, säger han.

-Nej, säger hon.

-Förlåt, säger jag.

Jag kramar henne hårt. Jag vägrar att släppa henne.

-Jag älskar dig, säger hon.

-Jag älskar dig med, säger jag och ger henne en puss.

Vi går tillbaks till skolan. Iris ger oss blickar men jag och Alice bryr oss inte.

~Iris Perspektiv~

De går tillsammans och håller varandra i handen. Hon är alldeles för ful för honom. Hon är verkligen ful. Men jag har en plan hon ska minsann få igen.

~Alice's Perspektiv~

Vi är i klassrummet och våran lärare kommer in.

-Ta fram matte böckerna, säger han.

Resten av dagen går fort och jag går hem ensam.

-Heej! Säger Clara.

-Hej! Säger jag.

-Vill du veta vem som ringde mig? Frågar hon.

-Ja, säger jag.

-Din bror, säger hon med ett leende.

-Vilken bror? Frågar jag.

När jag säger det så försvinner hennes leende.