Rädda mig från dom Kapitel 22

1.8K 40 3
                                    

~Alice's Perspektiv~

Min födelsedag började rinna mot sitt slut. Jag hade nu mest suttit på vårt hotellrum och messat med Omar. Allting var frid och fröjd mellan oss. Jag kan tacka de andra killarna för det.

-Vad flinar du åt? Frågar Clara.

-Allt är bra mellan mig och Omar, säger jag.

-Vad bra, säger Clara och ger mig en kram.

~SÖNDAG KVÄLL~

Jag sitter på tåget med Omar, Clara och Daisy. Omar åker samma tåg som oss hem. Daisy sover trots att inte klockan är mycket.

-Vad har ni gjort för något när ni varit här? Frågar Omar.

-Typ inget, svarar jag.

-Haha, wow! Ni måste haft det roligt, säger Omar.

-Japp, säger jag.

När vi är framme i Göteborg så säger vi hejdå till Omar, vi beger oss hem. Jag går direkt och lägger mig.

Jag vaknar av att jag drömt en dröm. I drömmen så hatade alla mig. Jag tittar på klockan och inser att det är mitt i natten. Jag smyger försiktigt ner på toan och tar fram ett av mina rakblad. Det är inte bra att jag gör detta, men jag måste. Jag känner inte smärta längre. Det är bara skönt, skönt att se blodet.

När jag är klar så går jag upp till mitt rum. Sen somnar jag om.

-Alice, vakna!! Säger Clara.

-Du har försovit dig. Omar har redan kommit, säger hon.

-FAN!! Skriker jag.

Jag klär fort på mig och springer ner för trappan.

-Men Alice, ditt hår! Skriker Daisy.

Omar sitter vi köksbordet och flinar. Just nu irriterar han mig.

~Omars Perspektiv~

Alice är så söt när hon springer runt. Jag tror hon är lite smått irriterad på mig.

-Kom, så går vi, säger hon och tar tag i min hand.

-Alice, lugna dig, säger jag.

-Jag vill inte bli sen, säger hon.

-Vi kommer inte bli det, säger jag och pussar henne på kinden

Hennes leende är så otroligt sött. Jag har verkliges världens finaste tjej.

När vi kommer till skolan så skriker all massa elaka ord till Alice. Jag säger till henne att hon inte ska bry sig, men jag ser hur hon blir mer ledsen för varje ord.

--------------------------------------------

Jag tackar igen för 1K läsare! Tack!!

Rädda mig från domWo Geschichten leben. Entdecke jetzt