Den mörka sidan

Löngnaren

Jag har aldrig trott att en människa kan vara ond rakt igenom. Jag försökte alltid se den ljusa sidan av dom jag mötte, även när dom behandlade mig som skit. Nu vet jag bättre.

Just nu sitter jag instängd i en liten cell
för något jag är, och inte kan styra över.
Och allt beror på han. Rey. Min lögnare. Min svikare. Min svaghet.
Men nu är det slut på det.
För det han gjorde kommer jag aldrig förlåta, även om jag har turen att överleva den här veckan.

Jag stirrar ut genom det lilla cellfönstret. Någonstans där ute kan jag skymta skogen. Min räddning. Mitt hem. Min fristad.
Jag måste ta mig ditt innan den här veckan är slut. Om jag inte lyckas är jag död. Jag måste lyckas. Jag måste hitta honom. Få rättvisa. Om det nu fins kvar någon sådan i världen.

Jag förstår plötsligt varför dom valde den här cellen. Härifrån kan jag se skogen men kan inte höra den, inte ta mig till den. Så nära men endå så långt borta.
Något som liknar panik börjar krypa in i mitt medvetande. Jag måste härifrån
Det är allt jag kan tänka, allt jag förstår. Jag börjar banka på gallret trots att jag vet att det är lönlöst.
Det hjälper inte. Sedan ger jag upp.
Jag gråter, enda tills det inte fins några tårar kvar, enda tills det känns som om mina problem har runnit bort med tårarna. Då somnar jag.

______________________________________________________
Sorry att den är kort, kommer att skriva nästa längre ,det här var mest lite backround story. Förhoppnings vis blir den bättre sen.