Den mörka sidan

Viskarna

Jag vaknar tidigt på morgonen. Sätter mig försiktigt upp. Det är första gången jag ser cellen i dags ljus. Längs väggen fins det en smal brits som det troligen är tänkt att man ska sova på, på dörren som är gjord av järn sitter en lucka som troligen används för att ge fångarna mat och vid den ligger en brödbit. Bortsätt från det är det tomt i rummet. Inget som möjligtvis skulle kunna hjälpa mig ut härifrån.
Jag reser mig upp och går fram till gluggen. Kollar ut genom den igen, i förhoppningen att jag ska upptäcka något jag inte såg igår. Det gör jag inte. Ungefär 100 meter från gluggen ligger skogen. I gluggen sitter tjocka järn stänger som skymmer både min sikt och min flyktväg.
Jag måste ut härifrån.
Tanken från gårdagen återvänder till mig. Jag sätter mig uppgivet ner och lyssnar på skogens brus. Härifrån kan jag bara urskilja viskningar av vad träden försöker säga.
Jag kommer ihåg första gången jag hörde dom.
~~~~~~~~~~
Det var en varm sommar kväll och jag var vid min farmor och farfars hus ute på landet. Bredvid huset låg en stor skog som jag på natten till min trettonde födelsedag bestämde mig för att smyga ut i. Klockan var över tolv på natten när jag vågade mig ut ur mitt rum. Jag smög ner för trappan och ut genom ytterdörren. Det var mörkt ute och bara månen var där för att vägleda mig. Jag gick in i skogen. Det var alldeles knäpptyst, som om alla ljud hade försvunnit tillsammans med solljuset. Det var då jag hörde det. Små tysta viskningar som var ett med den svaga vinden. Först förstod jag inte ett ord. Sedan började jag långsamt urskilja något som jag kunde förstå. Mer som en melodi en ett språk men endå hade det en mening, ett budskap.
Det bad mig att gå närmare, in i skogen. Det var då jag kom på mig själv med att nynna tillbaka, som ett svar, en fråga tillbaka till träden. Hur, är nog den närmaste översättningen som fins till det jag sa i människornas enformiga språk. Men det enda svar jag fick var att jag var annorlunda, udda, underlig.
Och sedan den dagen smög jag varje natt ut och sjöng med träden i deras tysta sång.
______________________________________________________
Förlåt för att kapitlet blev så långt och att det blev rätt långtråkigt men jag hoppas att ni gillade det ändå.