Den mörka sidan

Hon I

Jag vaknar upp ur mina dagdrömmar utav ljudet av nycklar som skramlande sattes i ett lås.
Sedan ett litet "klick" när låset till celldörren öppnades.
Jag iakttog tyst vakterna när dom klev in i cellen.
Dom var fyra stycken, alla långa och storväxta. Jag var relativt kort och slankt byggd.
I direkt kamp skulle jag inte ha en chans. Jag skulle kunna springa ifrån dom om vi kom till en öppen yta, fast än visste jag ju inte deras ärende.
Lika bra att spela med och verka lydig. En av soldaterna tog ett kliv framåt och sa med känslolös röst,
-Du ska följa med oss nu.
Jag vet att jag troligen inte vill veta men frågar ändå,
- Vart? Varför? Jag ska inte avrättas förens på söndag.
Vakten bara kollade på mig.
Jag bestämde mig för att det troligen inte hjälpte att käfta emot och reser mig sakta upp från golvet. Vakten som pratade börjar i rask takt att gå medans dom andra stannar och väntar på att jag ska följa efter.
Jag går fram till dörren, ser på den, det känns nästan overkligt.
Igår stod jag och bankade på den här dörren och bad till gudarna att den skulle öppnas.
Nu förs jag ut genom den utan att ha något val. Vi går genom en lång korridor.
Väggar av sten, dörrar av järn, tak och golv av betong. Jag har aldrig haft något emot små utrymmen.
Tvärtom, när jag var liten älskade jag att bygga små kojor och krypa in i dem. Och när jag var ledsen eller arg hade jag en tendens att vilja gömma mig, så det slutade nästan alltid med att jag satt ihopkrupen i en garderob eller något liknande.
Men något med det här stället väckte en instinkt inom mig. Jag måste ut, fly, till vart som helst förutom här.
______________________________________________________Hej!
Förlåt att det här kapitlet blev tråkigt, jag hade planerat en del andra saker som skulle hända i men det blev så långt så det får bli i nästa kapitel.....😅
Så jag ska försöka publicerade så snabbt som möjligt...