Ingenting vill bli som förut | o.e

Tjugo fyra

Med den vita frotté handduken snurrad runt höften går jag med högerfot före den vänstra ut ur badrummet på hotellet. Jag styr stegen till sängen där min svarta resväska ligger öppen. Men jag stannar mina steg då min mobil vibrerar och straxt därefter hörs den välkända iPhone ringsignalen. Jag greppar tag i den där den ligger på byrån bredvid mig. Beas namn tar plats på skärmen och direkt sprids en varm stöt genom kroppen. Direkt klickar jag på den gröna runda symbolen med en uppvänd telefon i och orden flyger direkt ur min mun.

"Heej hjärtat" svarar jag glatt när jag placerat mobilen mot örat.  Jag fortsätter mina steg fram till väskan i sängen.

"Heej, vad gör du? Stör jag?" Säger hon med sin underbara röst. Den rösten man alltid blir lugn och glad av. Det pirrar till i magen, precis som alla säger känns det som fjärilar i magen. Som om att flera fjärilar flyger omkring i min mage och när de flaxar med vingarna nuddar deras vingar insidan av min mage och sprider på så sätt en pirrande känsla. Jag skakar på huvudet som svar samtidigt som jag plockar upp ett par kalsonger ur väskans inre fack. Men jag inser fort att hon inte ser min huvudrörelse.

"Nej du stör aldrig. Jag har precis duschat, vi har nyss kommit hem ifrån köpcentrumet där vi hade en signering" förklarar jag medans jag placerar mobilen mellan kinden och axeln för att kunna ta på mig de gråa kalsongerna som jag precis plockade upp ifrån väskan.

" Åh juste hur gick det? Kom det många?" Frågar hon nyfiket och under tiden jag försöker dra på mig kallingarna svarar jag på hennes frågor.

"Det gick bra, fansen var så söta och det kom en hel del med tanke på att detta inte är en så stor stad" berättar jag för henne och hör hur hon håller med på det jag säger och fortsätter sedan med att ställa frågorn som hon intresserat lyssnar på mina svar.

Vi fortsätter att prata ett bra tag medan jag gör mig iordning. Men tillslut börjar klockan närma sig tiden då Crewet, killarna och jag skulle mötas nere på hotellets resturang för att äta middag. Nervöst sväljer jag vid tanken och snabbt tar mina tankar in mig i tankarnas värld. Jag är helt ovetandes om vad Bea säger i andra änden då all min fokus ligger på mina tankar och rädslan om att behöva stoppa i mig mat.

"Oscar?" Beas frågande röst väcker mig ur mina tankar och jag blinkar snabbt med ögonen för att vakna upp ur min trans. Blir först förvånad över att höra hennes röst men kommer snabbt på att vi faktiskt pratade i telefon så det var inte alls konstigt att jag hör hennes röst nu.

"Öhh... Va?" Säger jag frågandes, helt borta från verkligheten.

" Äsch det var inget viktigt" mumlar hon och jag sväljer igen, denna gången för att försöka ta bort skulden dom kom som en våg över mig. Känner mig otroligt dum som inte lyssnade på hennes ord. Det måste vara som en besvikelse för henne när inte hennes pojkvän lyssnar på det hon säger.

"Jo, förlåt hjärtat. Jag fastnade i mina tankar. Allt du säger är viktigt älskling"  säger jag ärligt, tar samtidigt en titt i spegeln och när tankarna och osäkerheten om mitt utseende börja krypa fram kniper jag fort ihop ögonen och vänder mig snabbt ifrån spegeln. Vill inte slukas in i mina tankar och återigen inte höra vad Bea säger.

"Ja men just nu är det viktigaste ditt mående, hur mår du idag?" Säger hon allvarligt och jag suckar lågt. Inte åt att hon bryr sig om mig utan av att jag inte gillar att få den frågan då jag oftast blir obekväm när jag ställs i den sitsen att svara hur jag mår. Men med Bea känner jag mig inte lika obekväm. Dessutom berättade jag allt för henne häromdagen. Jag berättade om alla hemska tankar som gnager inom mig och började själv förstå mer och mer att jag faktiskt lider av ätstörning. Hon konstaterad även det hon med.

" Har faktiskt mått jätte bra idag ända fram tills nu när jag insåg att vi ska ner och äta snart" svarar jag ärligt. Vill inte längre undgå sanningen för henne.

" Men du försök att äta lite, för min och din skull. Du kan absolut inte tvinga i dig för mycket nu i det tillstånd du är i men din kropp behöver näring, energi och sånt för att orka med Melodifestivalen. Du kommer inte orka om du inte äter. Så snälla försök, du kanske kan beställa en barnportion?" Lägger hon som förslag och jag hmar lågt. Känner hur nervositeten stiger inom mig. Vad skulle de andra säga om jag beställer in en barnportion.

" Jag... jag vet inte" mumlar jag osäkert och sväljer hårt samtidigt som jag glider nerför väggen som jag stod lutad emot. Jag sträcker ut på benen så de är raka och lutar bak huvudet mot den kalla hårda betongväggen. En obekväm rysning far genom nacken när den möter den kalla betongen.

"Oscar" mumlar Bea oroligt och jag hmmar som svar. Känner hur en tår träder sig fram och rinner långsamt ner över min kind. Tåren får snabbt sällskap av flera. Jag har alldeles för mycket känslor inom mig. Ångest, nervositet, rädsla och kärleken från bea får mina känslor att välla ut i form av tårar.

" Har du pratat med de andra?" Frågar Bea lugnt. " Om ditt mående alltså?" Tillägger hon försiktigt och jag känner ångesten växa. Jag lovade Bea att berätta för de andra så de kunde hjälp mig. Men jag har inge vågat. Hårt kniper jag ihop ögonen för att få slut på tårarna, vill inte oroa bea mer.

"Ne" säger jag med någorlunda stabil röst. Jag suckar tungt innan jag fortsätter. "Det känns för jobbigt att ta upp, speciellt nu innan mello. Jag kan ta det med dem efteråt" säger jag med en aning ostadig röst som tyvärr kan avslöja att jag gråter.

"Mm men det blir bara svårare att säga det ju längre du väntar" säger Bea ärligt och jag kn inget annat än att hålla med. För det hon säger är sant. Men något annat som också är sant är att jag aldrig kommer berätta för dem. Det skulle jag aldrig våga.

••••••
Pls hjälp mig att hitta bra låtar, behöver fylla ut min sommarlåt lista med en massa härliga somriga låtar! Har ni några bra låtar så kommentera dem!!🙊