Ingenting vill bli som förut | o.e

Ett

Jag sitter på ett flygplan som är påväg till hem Sverige. Till Oscar ända från London. Min flygrädsla har nästan försvunnit helt nu, då de senaste åren har bestått av många flygturer till och från Sverige. Men visst pirrar det forfarande av nervositet i magen när planet lyfter, landar eller åker i luftgropar. Det gör det alltid och det pirret kommer jag nog aldrig undan.

Jag kollar ut genom fönstret, som tur är fick jag fönsterplats. Solen är påväg ner vilket skapar en fin solnedgång med ett fint ljus. Molnen som brukar se ut som vit sockervadd ser nu orange ut utav solens låga strålar. Längst bort i horisonten står solen. Det är vackert så jag tar upp min mobil och går in på kamera. Jag tar några foton innan jag nöjt låser telefonen och återigen blickar ut över alla moln. Det är ändå häftigt att flyga.

Om bara 40 minuter kommer planet att landa. Glädjen sprider sig i kroppen och jag känner mig som ett barn på julafton. Det är en pirrande känsla som far inom mig, det är nästan så att det kittlas lite i magen. Men det är välbehag jag känner. Jag ler vid tanken av att jag snart kommer träffa Oscar igen. Efter ett år utan honom är 40 minuter inte mycket. Vi har haft oerhört bra kontakt trotts allt mitt plugg och trots Oscars jobb.

När planet äntligen landat på svensk mark och jag tagit mig ut ur planet och kommit förbi alla människor småspringer jag inne på Arlanda påväg mot bagage hämtningen där min väska förhoppningsvis befinner sig. Om inte flygpersonalen råkat virra bort den vilket jag inte hoppas då nästan alla mina kläder finns där i. Jag vill bara ut ifrån Arlanda och till Oscar.

Samtidigt som jag småspringer drar jag upp min mobil, jag stänger av flygplansläget och väntar tåligt på att symbolen med abonnemanget och täckningen ska komma upp. Det dröjer inte länge innan jag ser de igenkända symbolerna och jag ler lättat. Mitt svenska simkort satte jag in redan på flyget så det behöver jag inte krångla med att byta nu.

Jag klickar in på den grönvita telefon symbolen och som förväntat är Oscars namn högst upp eftersom han var den senaste jag pratade med på telefon. Jag trycker på hans namn och sätter telefonen mot örat. Signaler hörs och jag känner mig lättad att inget krånglade med sim-kortet. För sådant kan inte jag ifall det skulle krångla. Signalerna går och jag hinner ta mig till rullbandet där bagagen från mitt flyg ska komma. Men jag ser inte min väska än vilket betyder att jag får vänta ett tag till.

När tillräckligt många signaler gått sätts telefonsvararen igång, jag suckar och stänger av. Orkar inte lämna in ett meddelande. Ibland kan teckningen på Arlanda vara lite småkass. Han har troligtvis ingen teckning och kan därav inte svara.

Jag ser min svarta stora resväska rullande bandet och nöjt tar jag tag i den och lyfter av den från rullbandet. Handtaget drar jag upp och sedan börjar jag gå mot utgången men min väska rullandes efter mig.

Min mobil vibrerar till och jag fiskar nyfiket upp den ur fickan på mina slitna boyfriend jeans samtidigt som jag går mot utgången. Ett sms ifrån Oscar har rullat in och nyfiket läser jag det. Men jag stannar tvärt upp i mina steg.

Oscar ♡
Förlåt hjärtat, jag är inte på Arlanda. Kunde inte ta mig ut, vi har mycket studiojobb och måste jobba över idag :/ Jag slutar vid 20. Om du vill kan du ta dig till studion, eller hem till mig. Mamma och pappa är hemma så de kan öppna! Älskar dig

En besviken suck lämnar mina läppar. Jag förstår honom, att de har mycket jobb. De ska ju snart på världsturné. Jag förstår mycket
väl att han inte hinner komma ut hit och hämta mig, han har berättat för mig hur mycket jobb de har nu. Men klart blir man en aning besviken, han hade lovat att möta upp mig här och att vi sedan skulle hem till honom och ha en riktig myskväll. Vi har ju trotts allt inte träffats på ett år. Men jag förstår honom, de har mycket arbete och han kan inte bara smita från jobbet för att hämta mig på Arlanda. Det fungerar inte så.

Med någorlunda snabba steg går jag ut från Arlanda och bort mot tågen. Ett tåg till T-centralen avgår om 11 minuter och i väntan sätter jag mig på en bänk på perrongen med min resväska bredvid. Eftersom jag ändå inte har någon att prata med går jag in på Spotify, pluggar återigen mina hörlurar i mobilen och sätter sedan på en låt från min spotifylista.

I väntan på tåget knappar jag in ett svar till Oscar.

Jag 18.01
Åh okej, jag förstår! Hopps det går bra på jobbet, jag åker hem till dig. Är trött efter flygresan , men kommer du hem sen eller ska vi mötas i stan och äta kvällsmat ihop?<3

Eftersom Oscar mest tillbringar tid i studion så har han ännu inte flyttat hemifrån då han fann det onödigt. Han och jag ska bo hos han och hans föräldrar tills vi hittat en egen lägenhet.

När tåget rullar in på perrongen reser jag mig upp ifrån bänken och går mot tågets dörrar med väskan rullandes efter mig. Väl inne på tåget sätter jag mig på bästa lediga säte och i samma sekund vibrera min mobil. Jag öppnar mobilen och ser att ett svar från Oscar rullat in.

Oscar 18.13
Gör så! Ja vi kan väll äta på Jensens?? Om du vill vänta ända tills 20? Du kanske är hungrig nu? Men isåfall kan du ta dig in till studion till 20, kommer du tidigare kan du smsa så öppnar jag porten åt dig❤️

Och utan att tänka på det sitter jag och ler mot mobil på perrongen. Jag kan inte hjälpa det men snart träffar jag Oscar igen. Äntligen.

•••

Jag vill bara säga att det tyvärr kommer vara seg uppdatering nu. Jag har nyligen börjat ettan på gymnasiet och jag går i natur. Det är en väldigt bra linje men det är mycket och det går fort fram.  Vi kommer ha mycket prov och sådant och jag kommer därav lägga mycket fokus på skolan och skolarbetet. Men jag kommer inte sluta med skrivandet, verkligen inte. Man måste ju ha paus i från pluggandet ;) uppdateringen kommer bara vara segare än innan, det är allt . Så håll ut mina vänner!