Blodsband

Röd måne

Kapitel 4

Jag stod på en blomster äng. Mitt långa röda hår var utsläppt och blåste i vinden. Omkring mig fladdrade en vid, havsblå klänning. Himlen var mörkt blå, nästan svart och på den lyste en full blodröd måne. Jag undrade varför månen var röd, men mina tankar avbröts.

''Se dig om kring, Fox'' hörde jag en välbekant röst säga, men jag kunde inte sätta fingret på vem det var.
Jag vände mig om för att kunna se vem det var som talat men det ända jag såg var ett brant stup och nedan för det, ett stort och stormigt hav (jag hade inte märkt det innan).

''Här är jag'' hörde jag åter rösten säga.
Jag upptäckte en mörk gestalt, ungefär 10 meter ifrån mig. Han/hon, bar en mörk slängkappa med huva som täckte ansiktet, så jag såg inte vem det var.
''Känner du inte igen mig?'' sa rösten förvånat.
Personen slängde av sig huvan så att jag såg hans (för det var en han) ansikte.
''Sam!'' utbrast jag. Hur kunde jag inte fattat att det var hans röst?
''Ja, Fox. Det är jag''
''Vad vill du?'' undrade jag.
''Jag vill ha dig'' svarade han.
''Mig?''
''Ja, dig''
''Varför?''
''Jag älskar dig!'' utbrast han.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag slog upp ögonen.
Jag låg i min säng, badandes i svett.
Sam älskade mig.
Jag kunde fortfarande inte smälta det. Jag satte mig sakta upp och kollade på min klocka. 05:56. En halvtimme kvar tills jag skulle gå upp.
Ingen idé att försöka somna om.

Jag slängde benen över sängkanten och reste mig upp. Jag gick bort till min garderob och drog ut min underkläds-låda. Jag tog fram ett par trosor och ett par strumpor. Jag brydde mig inte om BH, jag kunde lika gärna ha samma som igår.

Jag slängde igen lådan och drog istället ut en annan, där jag hade mina byxor och tröjor. Jag tog upp mina denim snickarbyxor, en vit T-shirt och en olivfärgad stickad tröja att dra över.
Jag klädde på mig och flätade mitt långa hår. Smink hoppade jag över (som vanligt).
Klart!

Jag gick ut i köket och möttes av en underbar doft och en lika underbar
farmor.
''God morgon gumman. Sovit gott?'' undrade hon, samtidigt som hon gav mig en bamsekram.
''Morron, jo visst. Du då?'' svarade jag.
''Alldeles utmärkt! Jag har bakat bröd. Vill du äta nu, eller väntar du?''
''Jag äter nu tack. Ska du också äta?''
''Jag tror att jag gör det, skulle du kunna ta fram smör och pålägg?''

Efter frukosten gick jag till toan för att borsta tänderna. Klockan var 07:12 men jag började inte för en 8, så jag hade gått om tid. Jag gick in på mitt rum och slängde mig på min säng. Jag tog upp min mobil från mitt nattduksbord. Jag hade fått minst 10 missade samtal och 5 meddelanden från Sam.
Kul...

Jag öppnade röstbrevlådan men hittade bara ett inspelat meddelande.
''Hej Fox. Det är Sam. Förlåt för det som hände. Jag hoppas att du inte är arg och att vi kan fortsätta vara vänner. Kram Sam'' hörde jag hans röst säga.
''Hoppas jag också...'' sa jag tyst.

Jag packade ner mina skolsaker i min marinblå ryggsäck. Min mapp, mitt pennskrin, min kalender och ett läppbalsam samt min telefon, mina nycklar och mina hörsnäckor. Jag stoppade också ner min alldeles egna bok 'Smaragdgrön' av Kerstin Gier (min favorit bok, jag hade redan läst den hela sju gånger!).

Jag gick ut från mitt rum och stängde dörren. Jag fortsatte ut i hallen där jag tog fram min militärgröna jacka, mina basket dojor och min sjal.
''Jag går nu'' ropade jag till farmor.
''Gör du det. Ha det så bra gumman, så ses vi sen. Hej då'' ropade farmor tillbaka.
''Hej då''.

Jag öppnade dörren och steg ut i den fina vår dagen.
Jag såg mig omkring och upptäckte ett rött kuvert som låg på farstutrappan. Jag böjde mig ner och tog upp det.
'Till Fox LeafWood. Öppnas i ensamhet' stod det på det med snirkliga bokstäver.
''Undrar vem som skulle vilja skicka brev till mig? Och varför de har skrivit 'LeafWood'. Jag heter ju Ersson i efternamn'' sa jag tyst för mig själv.

Jag rev upp brevet och läste igenom dess innehåll.
'Till Fox.
Din vän Samuel Karlsson har blivit förd till Speculum där han hålls som gissla. Det ända sättet att rädda honom är om du kommer till den ihåliga eken vid klockan 16:00 idag. Där kommer du att få vidare instruktioner.''

Jag släppte brevet och lät det singla ner till mina fötter.
Är Sam bortrövad?
Varför vill någon komma åt mig? Och vad är det där Speculum?

Jag hade ingen aning...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~••••••Författarens Tack••••••
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlåt för att jag inte har uppdaterat på ett bra tag. Jag har helt enkelt glömt av ,inte hunnit och inte vetat vad jag skulle skriva.

Hursomhaver, tack så hämskt mycket för att du läst och hoppas att du gillade det här kapitlet.

I så fall rösta och kommentera gärna. Det skulle göra mig SJUKT GLAD! :)

Så syns/hörs vi :D

Until next time ;)