Vi vakande mitt i natten båda två, och kollade ner på amuletterna vi hade runt våra halsar. Från dom kom det ett ljus! "Emma är detta en dröm?" Frågar jag. "Jag vet inte Roberta, men i så fall drömmer vi samma sak!" "Håll med om att Olivia var lite undlig..." Sa Emma. "Jo jag vet, men damen var också lite annorlunda." "Ja." Svarade Emma. Jag tog en klunk vatten, och kastade en blick på min telefon. Tre på natten. Jag blickade ut, och Emma gjorde det samma. "Något säger mig att vi kommer få träffa dom igen..." Sa jag. "Vad menar du?" "Äh, jag vet inte, bara känns så, Olivia kändes så..." "Det kändes som att hon visste att vi skulle komma!" Sa Emma, och jag nickade, då det var det jag skulle säga fast på ett annat sätt. På något vis kändes det helt plötsligt som att jag visste vad Olivia tänkte, och vad hon sa..."Vi kommer mötas igen, Roberta, det vet du, det vet Emma också. Ammuletterna kommer ge er kraft att fortsätta." Jag drömde oroliga drömmar om olika damer och Olivia...Och om amuletter!
"Roberta vakna!" Hörde jag Emmas röst säga bredvid mig, jag slog upp mina ögon och kollade in i Emmas ögon med en frågande blick. "Det kommer nån!" Sa hon, och mitt hjärta började slå fortare. Vi packade snabbt ihop våra grejer och började springa så tyst vi kunde längs stigen. "Var är tjejerna?!" Hörde vi någon säga, på andra sidan några buskar. Vi satte oss ner och kröp in under busken o drog för bladen lite. "Dom måste vara här!" Hörde vi en annan röst säga. Jag visade med fingret att Emma skulle vara tyst när hon precis skulle säga nåt. "Låt hundarna söka igenom området." sa en lugn kvinno röst. Då fattade vi vilka det var, poliser med polishundar! Vi svalde hårt, nu skulle hundarna hitta oss!
Ånej, tänk om hundarna hittar dom!!
YOU ARE READING
Varg systrar
FantasyJag Roberta Nilsson, är egentligen en helt vanlig tjej. är 13 år... Och har en syster som heter Emma (12 år, ett år yngre en mig) Vi är vanliga, bortsett från att vi kan bli Vargar. Våra föräldrar är döda, dom dog i en bilolycka en gång...Så vi är...
