Varg systrar

Förföljda?

Vi gick ganska snabbt från huset, in i skogen igen, när vi kommit dit saktade vi ner något. "Var Moa stum tror du?" "Nja jag tror hon var lite blyg bara." Sa jag. "Men varför är hon blyg, jag menar vi är licksom att antal år yngre en henne?!" "Joo, jag vet, men det finns människor som är blyga för alla." "Ja" Sa Emma. "Är du säker på att du vill bära ryggan, Emma?" "Jaadå" Svarade hon. Vi slutade prata, och det var då vi hörde det: Steg nån stans bakom oss, vi snurrade runt men där var ingen. Vi kollade åt alla håll innan vi slutligen gav upp och fortsatte gå. Vad var det först problem om nån var här,  egentligen? Emma hörde det igen, jag med...Denna gången såg vi en gestalt som hoppade undan, in bakom ett träd. Vi kollade Frågades på varandra och Gick sedan mot trädet, ett skrik lämnade oss alla tre Av rädsla när vi såg varandra... Men förföljaren var ingen mindre en Moa, ni vet tjejen i 17 års åldern. Hon såg generad ut, vilket jag förstod, när man just har blivit avslöjad för att förfölja nån. "Hej Moa?" "Sorry jag skulle bara kolla vart ni tog vägen, för jag och min mamma skulle vilja ha in er på museum." "Va?" "Ja ni kan ju bli Vargar, så ni hade blivit ett fantastiskt exemplar av nåt onaturligt på museet!" "Hur vet du det här?" Sa vi drygt. "Era amuletter, dom har bara dom utvalda!" "Vi ska inte till ett museum. Vi hör inte hemma där." Sa jag, och ställde mig framför min yngre lillasyster. Vi började springa och Moa sprang efter, åh hur ska detta sluta?! Vi sprang så fort vi kunde, ända tills vi kom ut på en klippa. "Nu blir vi fast." Sa jag uppgivet. "Nejdå titta!" Sa Emma och pekade på en trä gunga som man åkte rakt över till nästa klippa. Jag svalde hårt innan jag satte mig på den. Tog kraft med fötterna, och var i nästa sekund iväg. Jag såg i ögonvrån, Emma skrika, för Moa hade kommit ganska nära. Jag hoppade av några meter för långt bak och lyckades ta tag i en skreva med händerna. Emma skrek och Moa var nästan framme hos henne, jag lyckades klättra upp och kasta tillbaka gungan till Emma! Hon hoppade på i sista stund för Sen dök Moa upp bakom henne. Till skillnad från mig stod Emma upp på gungan, och hoppade precis i tid, för att landa längst ut på klippan. Jag tog hennes hand och sprang så fort jag kunde. Min andra hand var skadad efter att jag hängde på klippkanten. Det blödde lite från den och Jag var trött och yr. Emma däremot sprang på, med andan i halsen.

Kommer dom komma undan från Moa?!