Förälskad och förglömd

Kapitel 9 -Vänskapen-

"Jag.... vill veta lite mer om Celine, jag tror jag gillar henne" sa Dylan, det där ordet gjorde mig så arg så arg, så jag sprack till! Varför ska alla gilla henne? Hon är min jag ska vinna hennes hjärta! "Jag vet inte så mycket om henne, men jag vet att många gillar henne, hon är svår fångad" ljög jag ändå om en liten del var sanning!

Celine
Jag verkar faktiskt börja gilla den där kille Dylan han är rolig, jag tror han också tycker om mig? Men vart försvann han vet jag inte?
Skolan var slut för dagen och jag kunde äntligen gå hem och tänka på Ethan... Dylan menar jag. Jag går ut genom de stora röda dörrarna ut till skolgården och påväg hem!
"Celine, vänta på oss" hör jag någon skrika bakom mig? Jag vänder mig försiktigt om, och där står ingen mindre än Andrea och Karin.

Vad vill dem mig? Jag går raka vägen till dem, "vad vill ni?" Med en arg ton. "Vad menar du, vi brukar ju hänga efter skolan?" Det har redan glömt bort att jag hatar dem nu mest av allt. Jag ignorerar dem och bara går.

På vägen möter jag Tom, typiskt någon dum igen eller? "Hej,Celine" sa han och stirrade på mobilen. "Hej....Tom" med mina armar i kors.
"Jag har sett att du inte hänger med Andrea och Karin längre, nu med en snubbe?" Sa han och kollade konstigt på mig. Varför ska han ens bry sig? Jag klarar mig själv! "Ja, och sen? Dylan är mycket bättre än Andrea och Karin" sa jag och gick min väg, igen.  "Andrea och Karin, är skolans elakaste tjejer, akta dig för dem!" Hör jag Tom skrika när jag går ifrån honom.

Och nu ska Tom, säga vem jag får hänga med och inte? Jag ska ändå aldrig hänga med dem, men tack för klänningarna. Jag fattade inte att de var elaka, men nu när alla kommit och sagt det till mig förstår jag verkligen! Jag gick in i min trädgård och öppnade dörren. Mamma var inte hemma hon hade tidigare skrivit att hon jobbar sent, igen. Så jag visste inte vad jag skulle göra. Jag gick upp till mitt rum och satte mig på sängkanten, och kollade klockan 14:56
Står det. Jag bestämde mig för att ringa Dylan, jag hade ändå fått hans nummer, vi kanske kunde göra något tillsammans?

Ethan
Hela dagen var en katastrof, och nu ligger jag bara i soffan och tänker på Celine och Dylan. Allt går fel? Min mobil började ringa, jag tog upp telefonen och det var Tom, jag svarade och ville höra vad han sa.
"Hej, du jag mötte Celine på vägen hon är döds kär i Dylan, märkte jag!" Sa hans röst och ekade i mitt huvud! "Nej, hur vet du? Hon har knappt sagt det till dig?" Sa jag upprörd! Och stängde samtalet. Jag vet, jag är så elak, men allt går fel så orka lyssna på mer som går fel?! Jag bestämde mig för att ta en promenad, så jag gick mot ytterdörren och tog på mig skorna och jackan. Jag öppnade dörren och gick ut.

Jag gick längst trottoaren och bland husen. Jag gick och lyssnade på musik, det fick mig att må bra igen. "Hej Ethan, vad roligt att vi träffas igen" sa en röst som jag kände igen.
--------------------------------------------------------------------------
Tack, för alla lösningar det betyder mycket! Hoppas ni gilla denna korta kapitlen❤//Wendy