Kapitel 10 -Nummret-

80 9 1
                                    

Det var Dylan som pratade. Jag vände mig bak och där stod, Dylan och Celine de skrattade och hade roligt, jag önskade att det var jag. Jag tog ett steg bak och ville gå, mina ögon som aldrig förr höll på att fälla tårar. Men jag vände mig om. Jag kunde inte få fram ett ända ord från min mun.

Celine
Han var så snygg, Ethan då? Vad??? Jag sitter och tänker på Ethan när jag är med Dylan. Jag kollade försiktig på Ethan, han försökte gömma något? Men vad vet jag inte, han kollade bak och fram hela tiden, kom igen Dylan säg något det börjar bli lite stelt! Om inte han säger något nu kommer jag säga något. Det gick ungefär 10 sekunder och det var fortfarande stelt. "Hej Ethan, vad gör du?" Sa jag helt plötsligt, hoppas han svarar bara. "Hej...inget jag är på väg hem till en kompis" sa hon och började vända om och gå! Jag har nog aldrig sätt honom så där?.

Och där var Ethan borta. Vi började med vår konversation igen, jag och Dylan. Vi gick runt kvarteret och pratade, skrattade. Efter 30 minuter så såg jag hur Ethan kommer med hela gänget? Mot oss? Jag börjat få gåshud, och skaka, varför vet jag inte. De kom närmare och närmare!

Ethan
Jag sa till killgänget att vi bara skulle ut men jag visste var Celine och Dylan var så jag styrde stegen mot dem och då började kriget? Som alltid, en player vinner allt, men kanske inte en tjej?! Vi var tillräckligt nära dem nu så vi kunde prata! "Tjena Celine och, Aa vem du nu är" sa Filip och alla började skratta, inklusive jag. "Hej brunetten!" Sa jag och kollade på hennes fina ögon! Hon kollade ner och upp då och då. Vad vi gjorde här vet jag inte jag ville skrämma iväg Dylan.

Vi pratade om allt möjligt, men inte Celine hon var bara tyst! "Du Celine vad är ditt nummer" frågade Tom hastigt, inte igen han har inte gett sig men hon kommer säkert inte ge honom numret! Men Celine log och sa "Aa, Ehh... här är mitt nummer" och gav Tom hennes telefon! Jag stod bara där och glodde på, vad jag skulle göra visste jag inte. Jag såg på Dylan han pratade med Filip och Celine pratade med Tom och jag? Pratade med ingen, en player känner inte sig ensam.
"Hejdå jag ska dra nu" sa jag och kollade djupt in i Celines ögon! Kommer jag någonsin bevisa min kärlek för henne?

"Hejdå" sa alla i kör förutom, Celine hon kollade bara på mig! Jag gick min väg jag var inte tvungen att dra nu men jag orkar inte se på alla som får prata med henne och allt!

"Hej, Ethan det var längesen" hörde jag någon bakom mig rösten kände jag igen men jag minns inte? Jag vände mig om snabbt och där stod Amber? "Amber" sa jag och kollade på henne! "Hej, jag har saknat dig med! Jag ska börja skolan igen, och flyttat hit" sa hon och kramade mig! Amber var min kusin, och bästavän ändå om hon kunde vara elak och kaxig! "Ska vi dra hem till dig? Och kolla film" frågade jag och vände mig om! "Visst, gärna" sa hon

Vi gick hem till henne, hon bodde en bit bort från mig, när vi var på väg in såg jag Celine gå in i ett hus bredvid Amber?! Vad gör hon i det huset? "Så du har mött min...."
------------------------------------------------------------------------------
Tack för 102 läsningar så sjuuukktt!!! Tusen tack! hoppas ni gillar denna kapitlen//Wendy

Förälskad och förglömdDonde viven las historias. Descúbrelo ahora