Förälskad och förglömd

Kapitel 14 -Mysiga stunden-

När fröken skulle fråga "Kan någon svara på frågan 2b, du får ta det Celine" sa hon mitt hjärta slog hundra gånger snabbare när hon ropa mitt namn fast 200 gånger snabbare när jag ser Ethan, och är med honom! "Ehh...jag?.... okej" svarade jag med hackiga ord! Jag var tyst en stund för jag kunde verkligen inte svaren och när man har Ulrika som lärare måste man svara! "Det är 345kr" viskade Ethan så bara jag kunde höra. "Svaret är 345kr" sa jag och svaret var rätt, som tur var. "Tack ska du ha" viskade jag till Ethan! Jag kan inte fatta att han hjälpte mig? Han är för underbar och snäll!

När lektionen var slut gick jag till skåpet för att lämna matte mappen, och ta på mig jackan. Idag fick vi sluta 12:12 eftersom några lärare var sjuka. Jag väntade på Ethan framför skolan, för några minuter sen trodde jag att han inte skulle komma men det gick över fort när jag såg han komma gåendes, och han leende inriktat mot mig. Idag ska det bli en bra dag för bra! "Hej, äntligen kom du latmask" sa jag och knuffade till han på axeln. "Nu kan vi gå, Brunetten" sa han och knuffade tillbaks! Jag visste inte eller, vi visste inte var vi skulle gå utan vi gick och gick.

Vi stannade vid ett kafé. "Ska vi fika? , är rätt så hungrig" sa Ethan och pekade på kafét. "Visst, 1 timme utan mat, rätt hungrig" sa jag och började gå in i kafét. "Hej vad önskas?" Sa servitrisen och kollade på mig. "Eh, jag kan ta en choklad muffin och en varmchoklad" sa jag och började ta fram pengarna. "Du behöver inte betala, jag bjuder" sa Ethan och log! Han är så sjukt underbar! Hur många gånger har jag sagt det? Så många gånger så man fattat! "Och jag kan ta en citron muffin, och Cola"
Sa Ethan och betalde med kontanter! "Vilken snäll pojkvän du Haru sa servitrisen,. Pojkvän? Det där var väldigt stelt, jag rodnade och sa "Haha, inte Direkt" och gick till en ledig bord längst mot fönstret, med två stolar rakt framför varann!

Ethan följde efter mig och satte sig ner framför mig. "Tack så mycket, men du var inte tvungen" sa jag och kollade ut genom fönstret. "Jag vill göra brunetten, glad!" Sa Ethan och kollade djupt i mina ögon! Jag rodnade men glömde att kolla bort så Ethan såg det. "Vad gullig du är" sa han och pekade på mina kinder. Jag visste inte vad jag skulle säga, men som tur var kom servitrisen och hämta vad vi betalat för. "Tack så mycket" sa vi i kör. Vi började äta våra muffin och efter 1 timmes pratande och ätande så gick vi ut från kafét. Det var så mysig! Att bara vara jag och han!

När vi gått några meter från kafét och in till gallerian så mötte vid Ethans gäng! Inte nu igen? Vad ska de säga nu? Jo något så Ethan kommer att lämna mig i gallerian och dra med gänget.
------------------------------------------------------------------------
Tack för ni läst, hoppas ni tyckt om denna❤ det kommer fler lite senare. Tack för 100+//Wendy