Förälskad och förglömd

Kapitel 23 -Ensam-

Jag ser Ethan, han rycker bort sin hand från min axel lika fort. Jag ser honom i ögonen. Hans vackra gröna ögon. Hans underbara leende. Och hela han är perfekt. Sluta tänka på han nu. Vad ska jag säga för att bryta tystnaden? Istället för att säga något går jag därifrån bort från Ethan och bort från denna tråkiga festen. Jag tar min jacka och går ut. förlåt Amber men jag måste. Jag följer vägen och hoppas på att få komma hem, bort från Ethan.

Ethan

Jag ser henne lämna festen. Jag ser henne steg för steg försvinna. Vad gjorde jag? Jag försökte bara prata med henne. Jag borde bara glömma henne. Jag är inte bra för henne, det vet jag själv. Jag kan inte kontrollera mina känslor. Jag älskar henne och jag behöver henne. Hon gjorde mig hel. Jag står kvar vid altanen och kollar ut och svarar på alla tankar som kommer och går.

Celine

Jag ser bilar köra fram och tillbaka på bilvägen. Jag ser mig omkring efter gatuskyltar eller människor men jag ser inget, det ända jag ser är träden som blåser kraftig och små vatten droppar som närmar sig golvet. Jag känner en droppe på min panna som sedan rinner ner och efter en blinkning så ösregnar det. Jag är helt ensam. Jag ser ingen. Absolut ingen, förutom bilar. Jag fryser ändå om jag har en jacka. Hjälp mig hem någon. Jag börjar skaka mycket för att jag fryser mer och mer. Jag tar upp min mobil och ser att den är avstängd. Jag försöker öppna den och hela jag blir rädd. Min mobil dog och jag är här ute mitt i natten själv. Jag fortsätter att följa vägen. Viden och regnet är så kraftig så att jag dras bak. Men jag försöker mitt bästa. Jag försöker att hitta hem. Hitta hem och sova.

Efter några minuter som kändes som evigheter så hitta jag mitt område. Äntligen hemma. Ändå om jag inte bor så långt bort från Amber så tog detta längre tid än vad det brukar göra. När jag är några meter från huset ser jag någon stå vid ytterdörren. Jag går försiktig fram och när jag är tillräckligt nära ser jag vem det är. Ethan? Vad gör han här? Kan han någon gång lämna mig ifred. Jag vill inte vara med i hans dumma lekar. Dumma player.

Ethan

Jag hör tunga andetag bakom mig och vänder försiktigt om. Celine. Hon stod där och kollade ner på sina genomblöta skor. Vart har hon varit? Jag kollar ner på henne och sväljer. "Jag bryr mig om dig" Det kom bara ur mig eller jag tänkte säga det men inte så. Hon kollar upp på mig. Jag ser henne i ögonen. Hennes vackra bruna ögon. "Om du verkligen gjorde det, varför lämna du mig själv ute på natten och leker med mina känslor" säger hon och går förbi mig utan att säga nått mer och in i huset. Jag ser henne försvinna ännu en gång och kanske för alltid. Hon hade rätt jag är en player, en bad boy. Hon förtjänar inte mig. Dags att glömma henne. Jag vill inte skada henne.

Celine

Jag stänger dörren på Ethans ansikte och glider ner på marken vid dörren. Mena han verkligen det? Nej knappast. Sån är han. Jag ska radera alla känslor för han. Om jag nu ändå kunde. Jag ställer mig upp igen och går till vardagsrummet och smyger till fönstret. Jag ser Ethan gå iväg.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Här får ni ett till kapitel, hoppas ni får en bra dag glöm inte att rösta, //Wendy