Kapitel 11 -mina tårar-

79 11 2
                                    

"Så du har mött min granne?" Sa Amber och vinkade till Celine! "Granne?....hon" jag kunde inte prata jag var stum. Amber gick fram till henne och pratade men jag gick in och satte mig vid köket.

Eftersom Amber är min kusin så får jag besöka henne oftare och stanna och sova över om jag vill. Vi har känt varann sen vi föddes eftersom hon bara är 2 dagar yngre än mig! Folk i vår skola brukade tro att Amber är min flickvän, nej Ush! Jag skulle aldrig vara ihop med Amber om ni fattar?! Jag öppnar kylskåpet och letar efter något att äta, jag hittar ost och smör, och brödet i skafferiet. Jag börjar smöra två bröd och lägga pålägg på dem. Efter 15 minuter är hon tillbaka, hon har pratat med Celine.

"Jag visste inte att du kände Celine så väl" sa jag och tuggade på mackan jag gjort. "Aa, jag lärde känna henne igår" sa Amber och tog fram Apelsinjuice. Undra om Celine sa något om mig, men jag vågar inte fråga Amber hon kommer göra det till en stor grej som alltid!

4 timmar sedan
Jag stod vid ytterdörren och sa hejdå till Amber, när jag var på väg ut hörde jag snyftningar. Jag följde efter dem och det ledde till Celines bakgård. Hon satt på en bänk och grät? Jag gick försiktig fram till henne "Hej? Hur är det med dig?" Sa jag och satte mig bredvid "Nej, det är bra, gå här ifrån" sa Celine jag gjorde inte som hon sa utan jag stannade kvar, "du är inte okej" sa jag och kollade på hennes ögon. Det var så fina!

Celine
Jag kunde inte hålla in tårarna, och sen helt plötsligt kom han Ethan? Det är svårt att hålla in tårarna när man vet att nästa dag när man ska till skolan kommer alla hoppa på en? Jag kan inte fatta att Dylan ljög så där? Han sa till alla i skolan att jag pratade illa om den, det var Andrea och Karins idé. Såklart! Dylan är en nörd han skulle kunna göra vad som helst för att bli ihop med klassens snyggaste!

Men vad skulle jag säga till Ethan? Jag har tydligen också snackat skit om honom, fast jag egentligen inte gjort det! Han skulle bara bli arg han också som alla andra. "Snälla, Ethan gå du har inget med saken att göra" sa jag och gick iväg! "Celine, vänta" hörde jag Ethan ropa bakom mig! Han ger sig aldrig! Men varför skulle han bry sig? Han är en player, en player bryr sig inte om andra tjejer. De går bara till nästa. Men jag gjorde som han sa, stanna.

Jag gick tillbaka till honom och satte mig vid bänken jag tidigare satt på. "Vad är det?" Sa jag och kollade på månen som lyste starkt genom himlen! "Jag vill bara att du ska veta, att......
---------------------------------------------------------------------------
Jag hoppas ni tyckte om det! Jag har börjat med lite mer spännande slut? Jag hoppas ni gillar det? Om inte skriv det vill verkligen göra boken så bra dom möjligt! Ha en bra kväll!//Wendy

Förälskad och förglömdWhere stories live. Discover now