(Chapter 3)

702 20 0
                                    

Still, astonished.

“Dean.” She said again.

Damn. Totoo nga ito. I took one step backward.

She slowly raised her hand at bigla niya akong kinurot sa right cheek. SHIIIIIIIIIIIIT! WHAT CREEPY THING IS THIS. SA SOBRANG PAGKAGULAT KO HINDI KO NA NARAMDAMAN YUNG PAGKAKAKUROT NIYA SA AKIN.

Adrenaline rush.

I ran papunta sa bedroom at kaagad na binaluktot sarili ko sa kama. Aish. Lord, totoo ba talaga ito? Hindi ba nanonood lang naman ako kanina ng Dead Silence. So. So. So. Kainis! Ano namang konek?

“Dean.” Her voice again. Di ako makapaniwala. I grabbed my phone in my pocket at wala. Pambihira. Nalaglag pala kanina!

Bigla niyang binuksan ang pinto. What am I gonna do? “Wag ka namang matatakot, please.”

I took a peek of her and she’s standing beside the door, “Baaa-kit ba? Sinoo ka ba?” I said with my crackling voice.

“Ako yung mannequin.”

*facepalm* *gasps*

“Bakit nangyayari sa akin ito -” I almost whispered.

“I don’t know.” She breathed out. “Tumayo ko na nga diyan.”

Sumilip ako habang umuurong  kahit na nasa kama ako. “Bakit? PLEASE DON’T F*CK*N DO ANYTHING TO ME!”

She walked towards me and grinned, “Puwede ba?”

Napatingin ako sa kanya. Sh*t. Ang ganda talaga niya. But isn’t it creepy that a mannequin just turned into a human so alive!

“JUST DON’T F*CK*N MOVE, OKAY?!” I shouted like hell to her. Tumayo naman ako habang dala-dala ko yung kumot sa kama. Kainis. Hindi ako nababakla okay? Ilagay mo naman sarili mo sa sitwasyon ko. Darn it.

She laughed and made a warm smile, “I won’t do anything, promise.”

Napatigil naman ako while she’s trying to sit down on the bed, “Araay ko, ang sakit. *holds her knees* Thank God.” Tumingin naman siya sa akin and I was puzzled by her expression I can’t explain. “I thought these things are only in movies and a typical fantasy show.”

Huh? Bakit? Di ba dapat alam niya kung bakit siya ganito? Na mannequin siya? And the reason why she turned out like…THIS?

She sighed and glared at me, “Nevermind. Importante tao na ako ngayon!”

“TEKA?! PAANO NAMAN ANG SITWASYON KO? TAO KA NA NGA PERO BAKIT AKO PA ANG DAPAT MAKAKITA?!” Absolutely! Why me?! Pwede naman si Ate, right?! Siya ang may-ari sa kanya. My life will be complicated dahil sa mga susunod pang mangyayari. Sh*t! OA ba? Hindi. I’m just thinking, what if malaman ng mga tao na may ganito? Siyempre. Sino ba naman ang susunod na maapektuhan bukod sa kanya. Eh ako palang naman ang nakakita sa kanya. “There’s a purpose behind it.” She chuckled.WTF. Purpose?!

“ANONG PURPOSE?!”

She closed her eyes, “I don’t know too.”

“WTF! You don’t know?!” I shrugged crossing my arms.

“I can’t remember anything.” Tumaas yung isang kilay niya and made a face. “Except the time na tinitigan mo ako nang napakatagal-- ”

“WAIT! WHAT DO YOU MEAN? DON’T EVER CONTINUE.” Goodness gracious! Narinig at nakita niya lahat pinag-gagawa ko?! And she actually did smile to me that time! Whoah.

“I heard all of it, didn’t you see? I smiled to you that time.”

I sighed in disbelief, “I know, I know. Just forget about it.”

MY GIRLFRIEND IS A MANNEQUIN? (5)Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon