Becoming his queen

Kapitel 5

Jag satt i Felix bil. Såklart var det helt tyst mellan oss. Tills Felix bröt tystnaden.

-Skulle du kunna göra mig en tjänst? Frågade han allvarligt.

-Vaddå?

-Sluta gå på dem där matcherna.

Jag tittade bort från honom. Visst hade jag vilja sluta. Men det går inte. Då har jag ingenstans att bo sen. Glöm att jag ska tigga pengar av Felix.

-Kan du lova det? Dem är olagliga.

-Det är mitt liv och jag är trött på att människor ska styra det. Tack för skjutsen, sa jag surt och klev ur bilen.

Felix blick brände i nacken. Inte förrän jag gått in så hörde jag hur hans bil åkte iväg. Jag suckade djupt. Det är inte det att jag är arg på Felix. Han försöker bara hjälpa till. Men jag är inte 17 längre, utan 32.

...

Jag smög ut genom dörren, spanade  efter människor. Men ingen syntes till. Så jag började springa mot match området som alltid var lika fullt. När jag kom in gjorde de flesta plats för mig. Jag började gå mot banan och såg två huvuden med rött och lila hår. Mina steg ökade takten och jag var snart framme vid Tindra och Cornelia.

-Hur många gånger har jag inte sagt det! Ni kan inte va här!! Skrek jag åt dem i oväsendet.

-Marie! Så länge du kommer hit gör vi det med! Sa Cornelia bestämt.

Jag suckade djupt. Sedan såg jag hur Luigi gick ut på banan.

-Okay everybody!! We have a new loser here. He calls himself for "THE TERMINATOR!!!". And wouldn't it be nice to present him to "THE DRAGON!!?" skrek Luigi.

Folk omkring banan vrålade högt och jag suckade. Sedan gick jag upp på banan där Luigi stod. Publiken vrålade och jag höjde handen som hälsning. En kille i brunt kort hår kom in i banan. Han var rätt muskulös och såg arg ut. Men jag visste att han var väldigt nervös. Det är dem alla. Jag och "the terminator" ställde oss i position.

-You know the rules!! Let's get started!!

Jag började slåss mot killen. Skulle jag låta honom vinna när det är hans första gång? Egentligen är ju det orättvist mot de andra. Jag bestämde mig för att ge allt. Killen var duktig, han kunde verkligen slåss. Men jag märkte att han höll tillbaka.

-You're Holding back your true strength!! Stop it or I will crush you!! Skrek jag åt killen och sparkade honom in i väggen.

-My mum told me to not hit girls, svarade killen.

-Yeah! My dad told me to not beat up little boys. But here I am! Beating your ass upp!!

Folk runt omkring började asgarva åt min förolämpning. Jag log brett. Sedan gick jag fram till killen.

-Hit my stomach, viskade jag i hans öra.

Han gjorde som jag sa och jag hoppade bakåt för att det skulle verka som ett hårt slag. Sakta reste jag mig upp för att få det att se äkta ut. Killen gav mig en tacksam blick. Hur gammal var han ens, 22? Han var rätt så ung.

-What now? Väste han.

-I will try to kick you, grab my foot and turn it around, svarade jag.

Sedan gjorde jag en flygande spark mot honom. Han greppade min fot och vred den så att jag landade på golvet. Publiken vrålade och killen gav ännu en tacksam blick. Luigi kom in på banan och jag reste mig upp.

-Okay everyone! That's all for now! Sa han.

Jag började gå neråt och killen kom efter mig. När jag var helt ute från banan kallade han "mitt namn". Jag vände mig mot honom.

-I just wanted to thank you, sa han och log mot mig.

-Yeah sure, whatever. But you need to get out of here and never come back!

-Why?

-Listend! You're new here. Witch means you can still quit. So do it. Trust me, I want to quit. But it would just end bad for me.

Killen nickade och började dra sig mot utgången. Någon la en hand på min axel och jag vände mig om. Gröna ögon och ett mörkt hår mötte mig, Felix!

-Va f*n gör du här!? Skrek jag åt honom.

-Jag tänkte precis fråga dig samma sak!

Jag suckade djupt. Varför var han här? Han om någon borde veta att det här är ett farligt ställe.

-Vet du vad? Fine. Va här! Men om du blir på bucklad av nån så kom inte till mig, sa jag surt och började gå mot baren.

Felix följde efter mig. Men jag ignorerade honom. Man kan inte bara återförenas med nån och sen vilja styra hens liv. Det är rätt uppenbart att Felix vill gå härifrån och ogillar stället. Men istället för att gå hem så sätter han sig på barnstolen bredvid.

-Bu! Sa jag plötsligt och Felix hoppade till.

Jag log brett medans Felix fick en sur blick. Sedan kom en kille fram bakom disken. Jag beställde en shoot medans Felix bara tog vatten.

-Försiktigt, sa jag. Vissa killar här ger vodka istället för vatten.

Felix såg mot glaset som om det vore gift. Han som alltid brukade vara så självsäker. Nu ser han ut som en liten höna bland rävar. Jag hällde i mig hela glaset och kände hur det brände i halsen. Felix såg hela tiden mot mig.

-Aldrig sett någon dricka shoot förrut? Frågade irriterat.

-Aldrig sett dig göra det.

-Saker är annorlunda nu. Jag får köra bil, sa jag och fejkade en chockad röst.

-Haha jätte roligt, sa Felix surt.

Jag log brett och började röra mig mot banan igen. Felix greppade tag i min hand. Jag vände mig om och såg i hans gröna ögon.

-Vi åker hem, sa han mjukt.

-Nej tack. Jag har matcher att titta på.

-Du är full och jag tänker inte lämna dig här, sa han hårt.

-Felix,jag klarar mig. Jag har varit en street fighter i flera år nu. Om det är nån du borde oroa dig för så är det dig själv, sa jag med mumlande röst.

-Vad hände med din dröm om att bli advokat?

Jag frös till. Hela min kropp blev förstellnad. I hela mitt liv ville jag bli advokat. Men det gick inte.