Andra delen av "A Princess without a crown". Marie har flyttat till New York. Så gjorde även hennes pappa när han kom ut från fängelset. Hennes bästa vänner flyttade dit för några månader sen också. Men Felix har hon inte hört ifrån sen hon lämnade...
Ni vet dem där stunderna i livet som du bara vill slita ut hjärtat ur bröstet för att slippa sorgen? Den stunden har varat för mig i tre månader. Efter pappas begravning blev ingenting bättre. De runt om mig tror att jag rest mig från sorgen. Men sanningen är att jag än faller genom mörkret utan tecken på att snart få landa. Jag tvingade i mig nyttig mat för tvillingarnas skull. Annars skulle jag inte ens tänkt på mat. Nu när jag jobbar som advokat och slipper riskera att Felix eller någon annan skulle komma förbi. Så på kontoret passade jag på att vara bitter. Det gick bra för mig. Irma sa att jag ver en av de mest snabb lärdaste. Jag försökte bli glad över komplimangen men det var som att försöka använda armarna som vingar. Omöjligt. Felix hade börjat planera bröllopet lite smått. Jag ljög och sa att jag hade jätte mycket jobb för att slippa tanken. Felix är mannen i mitt liv. Det är det enda jag kunde känna mig säker i. Men när bröllopet skulle komma senare så skulle det inte vara pappa som överlämnade mig. Jag får fortfarande välja ut den personen. Men blåtta tanken på det fick mig att kvävas av skuldkänslor.
-Jorden till Marie kom? Sa någon och jag tittade upp mot Sebbe.
Han gav mig en orolig blick. Vi satt i hans och Bos lägenhet. Bo var antagligen ute med Amanda just nu. Jag hade bett om att få träffa Sebbe eftersom jag hade en viktig fråga åt honom. Helst ville jag inte ens ställa frågan. Men jag var praktiskt taget tvungen.
-Ja? Sa jag och tog emot teet som Sebbe gjort åt mig.
-Vad var det du ville fråga?
-Jo um....jag kände hur tårarna redan ville visa sig. Uh....p-pappa är borta. S-så jag behöver någon a-annan s-som lämnar över mig till Felix på bröllopet. O-och jag v-ville fråga om du kunde göra det?
Jag höll andan. Inte på grund av att jag var nervös över hans svar, men för att jag inte ville bryta ihop.
-Vill du att jag ska göra det!? Frågade Sebbe chockat.
Jag tog ett djupt andetag innan jag svarade honom.
-Du behöver inte om du inte vill.
-Såklart jag vill!!
-Vad bra! Sa jag och fejk log.
Vi kramades om och pratade en stund till. Sebbe såg ut att studera mig under hela samtalet. Tillslut skulle jag gå. Jag ljög och sa att jag skulle hem. Sebbe gav mig en sista kram innan jag lämnade lägenheten och satte mig i bilen. Sedan körde jag till pappas hus.
...
Som vanligt var huset öde. Men pappas reserv nyckel låg fortfarande under stenen. Jag låste upp och gick in. Huset hade fortfarande kvar hans doft. Min vänstra hand drogs längst väggen som den brukade göra när jag gick dit. Den drogs efter väggen ända tills jag nådde pappas sovrum
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag satte mig ner på sängen och strök försiktigt det svala täcket. Min blick vandrade runt i rummet och tog in varenda liten detalj som fanns. Tillslut fick jag syn på ett foto av mig och pappa. Båda har på sig varsin cykelhjälm och i bakgrunden kan man se central park. Jag log svagt åt minnet.
Flashback
-Jag kommer att dö, sa jag allvarligt åt pappa.
Han skruvade lös stödhjulen på min cykel och skrattade lite.
-Dom är ju ändå bara i luften när du cyklar. Du klarar dig utan dom, försäkrade pappa.
-Du är välkommen på min begravning, skojade jag.
-Sluta larva dig. Hoppa upp på cykeln nu.
-Okej, okej! Sa jag och satte mig på cykeln.
Pappa satte sig på sin och gav mig ett varmt leende.
-Det kommer gå bra. Cykla nu.
Jag gjorde som han sa och trampade ner pedalen. Sedan började jag cykla lite vingligt.
-Det går ju bra! Berömde pappa.
Jag log och försökte än en gång koncentrera mig på cykeln. Efter en stund slutade jag att vingla och det gick mycket bättre. Både jag och pappa cyklade runt central park och stannade vid ett litet café.
-Vem är världens bästa cyklist!? Frågade jag malligt.
-Antagligen han som lärde dig att cykla, retades pappa.
Slut på flashback
Jag torkade bort en tår som börjat rinna ner för min kind. Pappa hade inte velat att jag skulle ha gråtit. Han hade velat att jag skulle ha varit stark. Plötsligt hörde jag hur dörren öppnades och stägndes. Min sinne blev blankt och jag öppnade pappas byrå låda för att ta ut en pistol. Sedan smög jag ut från rummet. Jag skannade av korridoren och riktade pistolen mot alla ställen en fiende hade kunnat dyka upp från. Fotsteg hördes bakom mig och jag vände mig hastigt om och riktade pistolen mot inkräktarna. Men sänkte sedan "mitt" vapen när Felix och Bo stod framför mig.
-Du vill ha livet av mig!? Skrek Bo.
-Vad gör ni här!? Fräste jag åt dom och gick tillbaka till pappas sovrum.
Där la jag sedan ner pistolen i byrålådan jag hittat den i. Felix och Bo hade följt efter.
-Skulle precis fråga dig detsamma, svarade Felix.
-Jag hade glömt ett USB sist jag var här, ljög jag.
-Jag vet att du varit här mycket de senaste månaderna, sa Felix.
-Du kanske inte vet det. Men ett litet USB är svårt att hitta när man inte vet vars man lagt det. Därför har jag....
-Lägg ner advokat attityden Marie. Jag känner dig bättre än så, sa Felix.
-Felix kan jag få prata med Marie i enrum? Frågade Bo.
Felix nickade svagt och lämnade sedan rummet. Bo satte sig på sängen och klappade med handen bredvid sig. Jag satte mig ner och stirrade rakt in i väggen.
-Hur ofta kommer du hit? Frågade Bo.
-En gång om dagen, svarade jag ärligt.
Bo suckade djupt och jag lät min blick falla på min mage. Försiktigt smekte jag den.
-Har du satt ut annons på huset? Frågade Bo.
-Varför skulle jag?
-Bra, sa Bo.
Jag tittade frågades upp på honom. Bo har gått omkring och tjatat om att vi ska sälja pappas hus.
-Jag har pratat lite med Amanda. Hon vill att vi ska flytta ihop. Tre i min lägenhet går inte. Så Sebbe ska ta min lägenhet och så flyttar jag och Amanda in här. Eller det var så jag tänkte. Jag vet inte vad du tycker om det.
-Jag ser hellre att du och Amanda bor här än någon främling, svarade jag.
Bo och jag kramades om. Rummet blev helt tyst och man kunde höra hur Felix gick fram och tillbaka i köket.
-Lycka till med honom, retades Bo.
............................................................. Hola! Q/A kommer i nästa kapitel så fråga på. Tar frågor från både snap och Wattpad. Men nu till veckans shoutout som går
