Becoming his queen

Kapitel 29

Jag var livrädd. Trion var livsfarlig. Att klara av en av dem skull vara i princip omöjligt. Men alla tre! Trion ställde sig i position, så gjorde även vi andra.

-Hey dragon!! Ropade Linora.

-Yeah!?

-Me and the girls just wanted to apologize for attacking you latley. We didn't know that we where going to kill you and everyone you love.

Jag dolde min förvåning. Det var därför den där "mannen" var så svår att komma ifrån. Bakom mig hörde jag ett klick ljud, det var Felix som gjorde sig redo för strid.

-You know, normally I would've been surprised. Because I'm pretty good at reading people. But I guess I can't read daughters of a drug fiend.

Linora tappade helt humöret och började slänga knivar mot oss. Alla hoppade undan och striden började. Jag undvek skott, knivar och bomber. Tillslut kom jag fram till trion. Men det var inte dem jag var ute efter.

-Hi! Sa jag och slog Emelias haka innan jag slägnde henne över mig, så att hennes kropp sedan landade hårt mot marken.

Jag hörde hur bomber exploderade överallt. Men jag kunde inte vända bort blicken. Emilia var redan uppe på fötter pch attackerade mig. Min hand vandrade över ryggen där jag hade mitt vapen. Snabbt drog jag upp det och riktade det mot Emilias fot. Därefter tryckte jag in avtryckaren. Men det kom inga skott. Konstigt, checkade inte Felix alla vapen innan?

-Marie! Säkringen! Ropade Felix samtidigt som han sköt massa män.

Jag önskar att jag aldrig hade vänt blicken mot honom. För jag fick se den jag älskar skjuta människor i bröstet. Hans blick var mörk och vild. En blick jag inte kände igen hos honom. Männens döda kroppar slog emot marken och jag tvingade mig själv tillbaka till min strid med Emilia Jag följde Felix ord och lossade på säkringen innan jag sköt Emilia i foten. Hon skrek ut i smärta men fortsatte ändå att attackera mig.

-Linora!! Skrek hon frustrerat.

Jag vände än en gång blicken backåt. En dolk kom flygandes rakt mot oss. Inom några få sekunder hade Emilia dolken i sin högra hand. Jag sköt henne ännu en gång. Men denna gång grävde kulan ner sig i hennes lår och hon föll till marken. Dolken slägnde hon rakt mot mig och den träffade min axel. Jag skrek rakt ut och såg på dolkens handtag som nu satt på min axel. Det här kommer göra ont, tänkte jag och slet ut dolken. Ont gjorde det också. Striden fortsatte ena minuten hade Luigis gäng övertaget och nästa pappas. Tillslut visade Madison den vita flaggan.

-Cease-fire! cease-fire! Skrek pappa.

Alla gjorde som han sa. Jag gav Luigi en förvirrad blick. Visst många i hans gäng var blodiga och hade skador. Men de såg inte ut att ge upp. Även fast de viftat med den vita flaggan.

-What!? Tired already!? Skrek Felix åt honom.

-No! I just wanted to introduce you to someone. Sebastian! Come out!

Jag frös. Han kan väl inte ha menat den Sebastian? Eller? Precis i den tanken kommer en man i min och Felix ålder ut från flygplans hangaren. Mannen ställer sig bredvid Luigi och våra blickar möts. När vi får ögonkontakten vet jag att det är Sebbe. En bil kommer körandes i full fart från vägen ur den springer Tindra och Cornelia.

-Marie! Sebbe har kommit ut från fängelset och han är här i New York!! Skrek dem.

Jag harklade mig och nickade bort mot vars han står. Cornelia och Tindra kollade mot honom.

-Vem är Sebbe? Frågade Bo.

-Det är en väldigt lång och otrevlig historia, sa Felix.

-Länge sen! Ropade Sebbe.

Jag tröck Cornelia, Tindra, Felix och Bo bakom mig. Aldrig att de skulle upprepa historien.

-Säg mig Sebbe! Har du uppgraderat från j*vla idiot till äkta k*k huvud!? Skrek jag åt honom.

Sebbe såg något skamsen ut i blicken. Han bröt ögonkontakten och stirrade ner i marken. Mitt blod kokade. Inte f*n tänker jag bry mig om det där j*vla aset. Jag började med självsäkra steg gå mot honom. Tänkte inte efter. Ilskan och adrenalinet styrde helt och hållet min kropp. Linora såg ut att greppa en av sina knivar. Hur många har hon ens!? Luigi la en hindrande hand på hennes. Han viskade något i hennes öra och hon nickade. Sedan viskade hon vidare till de andra.

-Förlåt, sa Sebbe när jag kommit ända fram.

-Åh så nu är det läge att be om ursäkt!? Lite sent för det!

Jag var rasande på honom. Min hand flög genom luften och träffade Sebbe.

-Now! Skrek Luigi och Madison kastade en granat mot mig.

Sebbe undvek den och jag skulle precis göra detsamma när granaten detonerade. Hettan välde över mig och slet i mitt skin samtidigt som smällen kastade mig bakåt. Jag låg mitt i mellan gängen.

-Marie!!! Skrek Felix, Bo, pappa, Cornelia och Tindra panikslagna.

Jag kunde inte ge dem en enda blick eller svar. Så jag förblev kvar på marken. Ovanför mig såg jag hur skott  började korsa över från bägge hållen. Så även knivar och bomber. Jag hörde hur något landade bredvid mig. Sakta tvingade jag mitt huvud att se på vad det var. Det var ännu en bomb.

-You daughter of a b*tch!! Skrek och rullade undan. Smällen från bomben hann ändå nå mig och kasta mig några meter.

Jag landade nära hangaren samtidigt som jag hörde hur striden var i full gång. Någon la en hand bakom mitt huvud och lyfte upp mig. Det var Sebbe. Jag spände varenda del i min kropp när jag såg honom.

-Du! Väste jag i smärta.

Jag andades skakigt. I princip hela mig var blodig.

-Marie du måste lyssna på mig! Väste Sebbe.

-Precis som förra gången eller? Vi alla vet ju hur det slutade.

-Du lyssnar ju inte! Lyssna du är döende.

-Nähä!? Det har jag inte märkt! Jag trodde ju att granater och bomber stärkte kroppen, sa jag sarkastiskt.

-Jag kommer söva dig och för med dig till sjukstugan. Men du måste lita på mig!

Jag vred huvudet mot vars striden pågick. Även Cornelia och Tindra hade fått varsitt vapen. Jag kollade på Sebbe igen.

-Jag verkar ju inte ha nåt bättre val. Kör till!

I nästa stund kände jag en nål vid halsen. Min syn blev mörkare och mörkare yills det blev helt svart.

.............................................................
Hej!
Jag vet att hela förra boken var ur Maries perspektiv. Men nästa kapitel kommer vara tredje persons perspektiv. Eftersom att det kanske inte hade varit så kul om hon bara vaknar upp när allt är över.

See you later Royals!❤