Andra delen av "A Princess without a crown". Marie har flyttat till New York. Så gjorde även hennes pappa när han kom ut från fängelset. Hennes bästa vänner flyttade dit för några månader sen också. Men Felix har hon inte hört ifrån sen hon lämnade...
Jag packade ihop mina sista ägodelar jag tagit med mig hem till Felix. Sedan gick jag ner till hallen. Felix mötte mig i trappan och hjälpte mig med den tyngsta väskan.
-Måste du åka? Frågade han när vi kom ner för trappan.
-Felix jag må älska dig. Men ibland är du en aning irriterande, svarade jag.
Felix drog mig nära och såg mig djupt i ögonen. Om det vore för en vecka sedan skulle jag ha blivit nervös. Men nu njöt jag av våran kropps kontakt.
-Vet du hur hårt jag faller för dig? Frågade han.
Jag skakade på mitt huvud.
-Hårdare än vad du slår dina motståndare på banan, svarade Felix och kysste mig.
-Jag kommer verkligen sakna dina kyssar, sa jag och log mot honom.
-Åk inte då.
-Felix! Jag måste. Jag har inte tre jobb för ingenting.
-Jag kan betala åt dig, sa Felix.
-Felix!
-Okej! Okej! Jag vill bara inte att du tröttar ut dig själv, sa Felix och bar ut båda mina väskor.
Jag sprang efter.
-Hej! Jag kan bära dem själv! Ropade jag.
Men det var redan försent. Felix hade redan satt in mina väskor i bilen och öppnat passagerar sidans dörr för mig.
-Gud så snabb du var då! Vill du att jag ska åka hem eller?
-Vem sa att jag kommer köra dig raka vägen hem? Frågade Felix med ett flin.
-Hur länge kommer du köra runt? Frågade jag och ställde mig vid bildörren.
Våra ansikten var väldigt nära. Av ren reflex fördes Felix blick ner mit mina läppar. För att sedan se mig i ögonen igen.
-Kanske tills du somnar och jag kan bära tillbaka dig in till mig, svarade Felix och log brett.
Jag himlade med ögonen och gav honom en snabb puss på munnen innan jag satte mig i bilen. Felix stängde dörren och gick runt bilen till förarsätet.
...
Egentligen tar det bara ungefär 20 - 30 minuter att köra från Felix till mig. Men eftersom det var Felix som körde så tog han massa omvägar. Hemresan tog två timmar. Men jag klagade inte. Vi hade haft det trevligt och kört karaoke till radions alla låtar. Men tillslut stannade han utanför min lägenhet. När han parkerade utanför stod en svart skåpbil en bit bort. Jag suckade irriterat och började leta i en av mina väskor tills jag hittade mina handskar.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Felix gav mig en förvirrad blick medans jag satte upp håret och handskarna.
