Without you[m.g/2]

Utan dig

Martinus

- "Var är lappen?" Frågade Marcus letandes i pappas väska som stod på byrån vid väggen, "Pappa? Var är lappen med namnen?"
Pappa gick fram till väskan, började leta i den men lämnade ifrån sig ett irriterande suck. Han kliade sig i bakhuvudet innan han svarade.

- "Den måste ligga kvar i bilen men vänta här så hämtar jag den" Svarade han och var snabbt ute ur det lilla rummet som vi befann oss i.
Ljusgråa väggar med olika tavlor hängande på väggarna, framför byrån fanns det en mörkgrön soffa som stod på en ljus matta. Tvåa förtöljer ståendes bredvid soffan och ett stort fönster på högersida om soffan. Inga gardinen vilket kändes konstigt.
Mina steg ledde mig upp ur soffan till pappas väska. Jag ställde mig bredvid Marcus som hade fått upp en skrynklig lapp men inte stod det namnen på den utan något annan jag inte orkade läsa.

Dörren öppnades efter 10 minuter av pappa, han hade ett brett leende på läpparna och höll fram lappen.

- "Eran gamla vän är här" sa pappa, han log lite snett men gick vidare längre in i rummet. Jag rynkade ihop ögonbrynen "Vadå vem?" Frågade jag och pappa öppnade upp dörren.
Mina steg ledde mig ut ur rummet till den långa tomma  korridorren med inga möbler utan en lång mörkröd matta, men här var ingen gammal vän? En tjej med mörkbrunt lockigt hår och hennes bruna ögon spärrade upp sig när hon fick syn på mig och min bror komma ut ur rummet. Och så stod det en tjej snett framför henne men man såg bara hennes bruna hår bakifrån, och så såg hon ut ha likadan tröja som Marcus.
Tjejen vände sig om och stelnade till.

Jag kollade åt Marcus håll som fortfarande kollade ner i lappen,

- "Eyy Martinus kolla... Olivi.." Lämnade Marcus läppar men jag avbröt honom "Kolla upp" han stelnade till. Olivia såg inte ut att lagt märke till att det var vi men sak som var säker... Hon hade förändrats. Om blickar kunde döda skulle jag varit död, hennes mörkröda läppstift lyste upp dem gröna ögon. Det formades en klump innanför bröstet, skulle jag springa fram till henne? Krama om henne och berätta att jag aldrig kommer släppa taget. Men hennes blick fick mig att bara vilja ställa in meet and greeten.

Marcus

Jag kollade på lappen som pappa gett mig, kollade igenom namnen. Ett leende spred sig på mina läppar när jag läste Sohlberg. Fortsatte att läsa igenom namnen medan jag började gå till korridorren där Martinus stod.

- "Eyy Martinus kolla... Oliv..." Började jag men Martinus avbröt mig, "Kolla upp" fräste han lågt. Jag kollade snabbt upp. "Oh shit mannen" Viskade jag men Martinus igorerade, han var som fast klistrad med blicken på Olivia.
Jag studerade Olivia från topp till tå, hennes bruna hår hade blivit mörkare, lockigare. Mer smink, dem gröna ögonen var svåra att motstå och hennes mörkröda läppar väckte ett sinne för intresse. En ilska växte sig dock när hon hade på sig min tröja men bara ett tecken på att hon saknat mig, vem skulle inte sakna någon som mig? Svarta slitna jeans och sneakers, inte likt henne men det passade henne bättre. Hennes blick sa att hon ville ha mig.

Olivia

Marcus? Martinus...? Jag kollade på dem med blicken, skulle jag gråta? Springa fram till dem? Skrika? Prata? Krama? Visa fingret? Tankarna fladdrade inuti mig men Dorianna tog uppmärksamheten, hon började skrika, gråta, le och andas snabbt. Jag sprang fram till henne, la mina händer på hennes axlar.

- " Andas" Viskade jag medan tårarna forsade ner för hennes kinder, jag torkade bort hennes tårar. "Andas...Andas" Borde inte det vara jag som ska gråta?

Marcus

- "Killar gå tillbaka in i rummet" Sa pappa strängt och vi gjorde som han sa, jag satte mig ner i den mörkgröna soffan. Martinus stängde igen dörren och lutade sig mot väggen men armarna bakom huvudet. Han sjönk ihop och satte sig på golvet.

- "Jävlar det kunde man inte trott" Flinade jag, lutade mig bak i soffan och kollade mot Martinus som hade lagt händerna framför ansiktet. "Varför så depp? Du gillade ju ändå inte henne"

Martinus suckade högt av ilska,
"Vafan... Ångrade du det du gjorde eller vad är grejen?" Fortsatte jag utan ett svar. "Martinus ryck upp dig det var bara en tjej som du inte längre ville ha, hon vill inte längre ha dig heller så vad är problemet?" Jag fortsatte att kolla mot Martinus som fortfarande var helt tyst. "Hon har ändå en ny nu så..." Sa jag och Martinus kollade upp. "Det som hänt har hänt..."

- "Va sa du?" Avbröt Martinus mig och kollade upp, äntligen ville han prata. Jag kollade upp i taket och upprepade meningen "Det som hänt..."
"...Nej det andra"

- "Hon har ändå en ny kille nu" sa jag och Martinus ställde sig upp, gick och satte sig i soffan bredvid mig. "Vadå en ny kille? Och hur fan vet du det?"

Olivia

Efter lång tid av väntan, så kom killarna ut ur rummet till korridorren där jag och 10 andra stod. Martinus skulle jag bara ignorera, han förtjänar inte nått av detta efter allt han gjort men såklart har inte hans fans fått reda på det och dem tror la att han fortfarande är oskuld...

- "Tjena Olivia det var längesen" Log Marcus och gick fram till mig när flera stycken lämnat, hans bruna ögon var fortfarande svåra att motstå. Det pirrade inombords när han kom närmre som det alltid gjort, jag log lite smått. "Jävligt längesen" svarade jag och Marcus började flina men gick förbi till några andra tjejer. Jag kollade på han, svart keps bakåtgfram, svart/röd flanell, svarta slitna jeans och svarta sneakers. Likt han men det passade, han kramade tjejerna och pratade med dem. Dorianna sprang fram till Martinus, ugh. Hon hade äntligen slutat gråta utan kunde bara inte sluta le.

Marcus kollade bak på mig då och då tills han kom fram till mig igen, han såg så självsäker ut när han gick vilket han var också.

- " Glad över att vunnit meet and greet biljett?" Frågade Marcus när han kommit fram, jag skrattade till och svarade. "Är här med min kusin" jag pekade på Dorianna som stod bredvid Martinus och skrattade för fullt. Marcus kollade bak på henne.

- "Ah nice men har du flyttat tillbaka hit nu?" Han log och la armarna i kors över bröstet, jag flinade till.

- "Nej är bara här för detta" Sa jag och flinade, "Vadådå saknar du mig eller" Frågade jag och la handen på höften och plutade med underläppen.

- "Ja såklart skolan är rätt trist utan dig"