När två blir tre

22

Lördag 1 maj år 2021

Wiktorias perspektiv

04.32

Jag vaknade och såg att Livia låg och gnällde, jag tog upp henne och la henne mot bröstet och ammade. Martin vaknade.

Går det bra älskling, sa han.

Ja, sa jag.

Bra jag tar henne nästa gång, sa han och la sig närmare. Han la sin hand på hennes huvud och klappade henne.

Hon är så snäll, sa han.

Ja jag trodde det skulle vara jobbigare, sa jag.

Ja jag med, sa han. Vi låg och tittade på henne när hon åt, hon var så söt.

06.32

Jag vaknade och hörde Livia skrika ordentligt.

Älskling vad händer, sa jag och satte mig upp.

Jag vet inte hon har fått ersättning men nu skriker hon bara och jag har bytt blöja, sa han och stod på golvet och vaggade henne och försökte trösta henne. Jag reste på mig och gick och tog henne, hon slutade inte skrika. Jag försökte trösta henne men det gick inte hon var jätteledsen.

Älskling något är fel hon har aldrig varit såhär ledsen, sa jag.

Jag vet, sa han. Jag tog upp nappen som låg på babynestet och stoppade in den i hennes mun, hon blev tyst en stund och sög på nappen men jag fick lov att hålla fingret på nappen hela tiden. Hennes ögon var helt blanka och hon var blöt runt ögonen av sina tårar.

Jag vill inte att hon ska vara ledsen, sa jag och satte mig i sängen bredvid Martin och höll om henne.

Nej inte jag heller, sa han och höll om mig. Jag släppte nappen och hon började små gnälla igen. Jag drog upp min tröja och la henne mot mitt bröst men hon ville inte äta, hon bara gnällde.

Kom vi går ner, sa jag. Vi reste på oss och gick ner, jag höll fingret på Livias napp hela tiden. Vi satte oss i soffan. Pappa kom ut från köket.

Är hon ledsen, sa han.

Ja jag vet inte varför, sa jag.

Hon kanske är hungrig, sa han.

Nej har testat allt och hon åt nyss, sa jag.

Okej fråga mamma om hon vet, sa han och gick in i köket. Jag gav Livia till Martin och släppte nappen. Hon var lugn och låg i hans famn och sög på nappen och tittade på Martin.

Godmorgon, sa mamma och kom ut från sovrummet.

Godmorgon, sa jag.

Jaha har ni sovit gott, sa hon.

Nej hon har skrikigt konstant i en timme snart, sa Martin.

Men hon är ju tyst nu, sa mamma.

Ja nu ja men hon är jätte gnällig, sa jag.

Hon kanske har ont i magen, sa mamma och satte sig ned i soffan bredvid oss.

Mm kanske, sa jag. Livia började gråta och nappen åkte ur, jag tog den och stoppade in den u hennes mun och höll mot den. Hon bara skrek, jag tog bort nappen och tog henne från Martin och försökte trösta henne.

Hon har nog ont i magen om hon redan ätit och har ren blöja så kan det vara det, sa mamma.

Ja, sa jag och försökte trösta henne.

Testa massera henne på magen lite och se om hon har ont i magen kanske och du vet att du måste rapa henne när hon ätit annars får dom ont i magen, sa mamma.