När två blir tre

66

Fredag 24 mars år 2023

Wiktorias perspektiv

05.43

Älskling barnen är klara nu, sa Martin.

Mm, sa jag och tog lite mascara.

Mamma leka, sa Livia och kom in i badrummet.

Nej gumman vi ska inte leka nu du och Lea ska få vara hos farmor idag för mamma och pappa ska på begravning, sa jag.

Mm, sa hon.

Ska det bli kul att åka till farmor, sa jag.

Mm leka, sa hon.

Ja farmor kan säkert leka massor med dig, sa jag och gick ut från badrummet.

Jag öppnade min garderob och tog på mig mina svarta jeans och en svart långärmad tröja som är lite finare tyg.
Jag lät håret vara och stoppade i ett par örhängen och tog på mig mina svarta overknee klackar.

Ska vi åka, sa jag.

Ja, sa Martin.

Lea låg klar i babyskyddet och Livia hade redan mössa och fleece tröjan på sig och ett par skor. Vi tog barnen och vår resväska och gick ner till bilen. Jag spände fast Livia och satte mig fram och vi åkte mot Göteborg.

Martins perspektiv

10.23

Jag går in med dom, sa jag.

Ja, sa Wiktoria.

Jag klev ur bilen och tog barnen och deras väska och gick upp till mammas lägenhet.

Hej kom in, sa hon.

Allt finns i väskan, sa jag.

Okej ja vi fixar detta, sa hon.

Livia får inte äta godis även om hon säger att hon får det så nej inge godis och vi kommer imorgon när vi är klara, sa jag.

Okej ja ni får slappna av och ta det lite lugnt, sa hon.

Ja, sa jag.

Hur mår Wiktoria, sa hon.

Sådär men vi måste åka nu, sa jag.

Ja vi får höras ikväll, sa mamma.

Ja hejdå, sa jag.

Hejdå, sa hon.

Jag sprang ner för trapporna och gick ut till bilen och vi åkte mot Borås.

Wiktorias perspektiv

11.46

Vi parkerade och gick in till välkomsthallen.

Hej, sa mamma och kramade oss.

Hej, sa vi.

Jag släppte Martins hand och gick bort till farfar.

Hej, sa jag och kramade honom.

Hej lilla hjärtat allt kommer bli bra, sa han och kramade mig.

Ja, sa jag.

Prästen kom och vi fick gå in i kyrkan och sätta oss, jag satt mellan Martin och Malin. Martin höll mig i handen hela tiden och stöttade mig. Jag grät och tyckte det var jättejobbigt.

12.42

Vi reste på oss och jag gick fram och tog ett kort på kistan och la på en blombukett. Martin höll om mig.