När två blir tre

46

Torsdag 23 juni år 2022

Wiktorias perspektiv

13.40

Jag spände fast Livia i sin bilbarnstol och stängde dörren och satte mig fram. Vi åkte mot Borås.

18.04

Hej, sa jag och kramade Amanda.

Hej, sa hon och kramade mig.

Jag släppte henne och öppnade Livias dörr och tog ut henne.

Hej hej, sa hon och vinkade till Amanda.

Hej gullfisen, sa Amanda och tog henne. Livia gav Amanda en kladdig puss och kramade henne.

Haha älskling, sa Amanda och kramade om henne.

Ska jag ta henne, sa jag.

Nej det går bra, sa Amanda. Vi gick in på restaurangen och satte oss. Vi beställde maten och Livia fick en stol att sitta i men hon satt i mitt knä.

Livia har en sak till dig, sa jag och gav Livia det vita lilla kuväret med ultraljudsbilden i.

Wickan vad är det nu, sa Amanda misstänksamt.

Haha älskar hur du ba eeeh hjälp nu är det något lurt pågång, sa Martin och skrattade.

Ja, skrattade Amanda.

Ska du ge den till Amanda, sa jag till Livia och ställde ner henne på golvet. Hon gick över till Amanda och satte sig i Amandas knä, Martin la armen bakom min rygg och vi kollade på Amanda. Hon öppnade den och tog ut bilden.

Ni skojar, sa hon.

Nej, sa vi och skrattade.

Seriöst, sa hon jätteförvånat.

Dä bäbis, sa Livia och pekade på bilden.

Ja det är en bebis, sa Amanda och pussade henne på kinden.

Men gud när då, sa hon.

I slutet på november typ, sa jag.

Asså ni skojar väll inte nu, sa hon.

Nej, skrattade vi.

Men gud grattis, sa Amanda och höll om Livia.

Tack, sa vi.

Gud jag är typ i chock nu hur många vet detta, sa hon.

Du och vi, sa jag.

Va har ni inte sagt till era föräldrar ens eller Malin, sa hon.

Nepp vi ska säga det ikväll när vi kommer till knippla, sa jag.

Men gud vet ni vad det blir, sa hon.

En tjej till, sa Martin.

Haha du blir ensam kille med tre tjejer, sa Amanda.

Ja, skrattade han.

Men gud vad roligt ju, sa hon.

Ja, sa jag och log. Servitören kom in med maten och vi satte Livia i hennes stol och började äta.

19.33

Hejdå vi måste ses snart igen, sa Amanda.

Ja det måste vi, sa jag och kramade henne med Livia.

Mage, sa Livia och pekade på min mage.

Ja mammas mage vem bor där, sa jag.

Jaj, sa Livia och pekade på sig själv.