Syster till Ogge Molander

Love you Felix❤️❤️

-Kom, så går vi till Ogge och Omar, sa jag och hjälpte henne upp.

Vi gick ner till köket.

-Vart är Oscar??? Frågade Ogge.

Josefine grät ännu mer.

-Men gumman, vad har hänt?? Frågade Ogge.

-O-Oscar, h-han h-har l-lämnat m-mig, grät Josefine.

'Ogges perspektiv'

Jag hatade att se Josefine ledsen.

Vi satte oss i soffan.

-Vad hände?? Frågade Omar.

-Han sa att jag älskade Felix och inte han, och så skrek han att jag skulle ta hand om min jävla dotter, snyftade Josefine.

-Han trodde också att barnet inte är hans, sa Felix.

-Nu jävlar, sa jag och reste mig upp.

-Ogge, jag kan prata med honom, sa Omar.

'Oscars perspektiv'

Jag låg i min säng och grät.

-Hon är säkert kär i Felix, grät jag.

Jag hörde att min dörr öppnades.

-Oscar?, sa en röst.

Jag tittade upp och såg Omar.

-Vad?? Grät jag.

-Jag vill bara prata, svarade Omar.

Han satte sig ner bredvid mig.

-Hon är jätteledsen, sa Omar.

-Och? Hon har Felix, grät jag.

-Hon älskar dig, bara dig, sa Omar.

Jag tittade på honom.

-Kom nu, sa Omar.

Vi gick till huset igen. Jag öppnade dörren.

-JAG TÄNKER ALDRIG FÖRLÅTA HONOM IGEN!!!! Skrek Josefine.

Jag gick till vardagsrummet där alla va.

-Josefine, sa jag.

-HÅLL KÄFTEN!!! Skrek Josefine.

-Förlåt, sa jag.

-JAG TÄNKER INTE FÖRLÅTA DIG IGEN, JAG FÖRLÄT DIG NÄR DU VAR OTROGEN MOT MIG, MEN JAG TÄNKER FAN INTE FÖRLÅTA DIG NU!!!! Skrek Josefine.

Jag bara tittade på henne.

-DRA ÅT HELVETE, SÅ KAN JAG TA HAND OM MIN JÄVLA DOTTER IFRED!! Skrek Josefine.

-Jag drar, kommer aldrig komma tillbaka så länge du lever, sa jag och sprang därifrån.

'Felix Perspektiv'

-Förlåt, viskade Josefine till oss.

-Ogge, ta med Omar till lägenheten, så tar jag hand om Josefine, sa jag.

Ogge och Omar gick.

-Kom, så går vi och hämtar Eve, sa jag och tog hennes hand.

Efter 10 min så var vi framme.

Vi gick in och tog Evelina.

-Hej Josefine, sa Oscars mamma.

-Hej, sa Josefine tillbaka.

-Har det hänt nåt?? Frågade Oscars mamma.

-Det är slut, viskade Josefine och vi gick hem till mig.

-Är inte dina föräldrar hemma?? Frågade Josefine.

-Dom är i USA igen, svarade jag.

Klockan var 20.00.

Josefine nattade Evelina, hon fick sova i mitt rum. Hon gick fram till mig och kramade om mig.

-Felix, jag har älskat dig sen första gången vi sågs, men Oscar kom imellan och mina känslor kunde inte bestämma sig, men jag inser nu att det är dig jag älskar, sa Josefine och kysste mig.

-Älskar dig med, sa jag och kysste henne igen.

'Ogges perspektiv'

Jag ringde Oscar.

-Hallå, svarade Oscar.

-Tja Oscar, sa jag.

-Vad vill du?? Frågade Oscar.

-Undrar bara vart du är, svarade jag.

-Jag är inte i Stockholm längre, sa Oscar och la på

-Vad sa han?? Frågade Omar.

-Han är inte längre i Stockholm, svarade jag.

'Josefines perspektiv'

Jag och Felix låg i hans föräldrars säng. Sen hörde vi att Evelina började skrika. Jag gick och tog henne till mig och Felix. Efter 10 så somnade hon igen.

-Kom, sa jag.

Vi gick ner till köket.

-Jag vill att hon ska kalla dig för pappa, sa jag.

-Blir det inte lite svårt? Frågade Felix.

-Hurdå?? Undrade jag.

-Oscar har ju vart med henne i ett halvår, så hon fattar väl att Oscar är hennes pappa, svarade Felix.

-Nej, det är bara att få henne att förstå att du är hennes pappa nu, sa jag och kysste honom.