Nej Ogge❤️(kort kapitel)

1.8K 72 8
                                    

Evelina kom och ville rida rygg.

-Eve, inte nu, sa jag.

-Eve, ta med Mira och lek, sa Omar.

'Ogges perspektiv'

Jag visste att Josefine åkte till mamma.

-Hörni, jag måste åka nu, håll sams, sa Kat och gick.

Jag tittade på Felix, han var helt förstörd. Men jag måste berätta.

-Jag hade en konstig dröm inatt, sa jag.

-Berätta, sa Oscar.

-Jag drömde att Omar och jag tog självmord och att Josefine kom tillbaka och tog med sig Felix, du var tvungen att ta hand Evelina helt själv, sa jag med tårar i halsen.

-Ogge, det kommer inte att hända, sa Omar.

-Jag vet, jag är bara så jävla trött på det här, sa jag och gick.

'Omars perspektiv'

Jag hade på mig min munkjacka. Jag hade fått ett återfall igen. Oscar tog på min arm, jag bet ihop.

-Omar, ta upp tröjan, sa Oscar bestämt.

Jag tog upp tröjarmen. Alla sår var uppskurna igen.

-Omar, gör inte så här igen, sa Felix.

-Jag försöker, sa jag.

Jag tittade ut mot balkongen och såg Ogge stå på räcket.

-OGGE!!! Skrek jag.

Jag sprang ut till balkongen.

-Ogge, nej, sa jag.

-Jag orkar inte, Sara är död, 2 av mina bästa kompisar bråkar om min lillasyster, pappa sitter i fängelset och mamma har flyttat härifrån, grät Ogge.

-Tänk på oss, tänk på Evelina, sa jag med tårar i halsen.

-Jag är ledsen, grät Ogge.

-Ogge, snälla, grät jag.

Ogge skulle gå ner från räcket, men han halkade.

-OGGE!!! Skrek jag.

Jag tittade ner.

-RING 112, NU FÖR FAN!!! Skrek jag.

Felix ringde och vi sprang ner.

-Mira, stanna här med Evelina, sa jag och sprang med killarna.

-Ogge, dö inte, kämpa, grät Oscar.

Ambulansen kom och tog med Ogge.

-Vi ringer när ni får komma, sa sköterskan och åkte i väg.

---------------------------------

Förlåt för kort kapitel, men jag hinner inte skriva mer😢

Syster till Ogge MolanderOù les histoires vivent. Découvrez maintenant