Skoldagen gick ganska fort.
Det kanske var för att jag tänkte på Omar hela tiden!
Efter skolan skulle jag och Mira mötas utanför cafeterian.
~ EFTER SKOLAN ~
''Hej Mira!'' ropade jag.
''Tjena Alva!'' hojtade hon tillbaka.
När jag kom fram till henne fick jag en bamsekram!
''Ska vi gå hem till mig?'' frågade Mira.
''Visst, kan du hjälpa mig med läxorna då?'' frågade jag.
Vi började gå, När vi hade gått ungefär i fem minuter hörde vi någon som ropade bakom oss.
Det var Omar, jag blev nervös..
När han kom fram till oss frågade han vart vi skulle.
''Hem till mig, vill du hänga på?'' frågade Mira.
''Visst'' sa han och vi började gå igen.
Jag blev superglad över att få vara med Omar resten av eftermiddagen.
Han var så söt med sitt svarta hår, sitt busiga leende och vi ska inte prata om ögonen! 😳✋
~ HEMMA HOS MIRA ~
''Vad ska vi göra?'' frågade jag, jag hade blivit lite mer modig nu.
''FIFA!!'' Skrek Omar och Mira i kör.
''Jaa'' sa jag, jag älskar fifa. (Jag är heller inte så dålig på det 😏)
När vi kom hem till Mira så startade hon PS3:t.
Hon och Omar körde första matchen.
Jag skulle möta den som vann.
Efter ca en halvtimme var matchen slut.
Efter halvlek stod det 3-1 till Mira men sedan tog Omar in och vann matchen med 4-3.
Jag skulle alltså möta Omar!
Jag satte mig i soffan bredvid Omar.
''Är du bra på detta?'' frågade han mig.
''Hyfsat bra'' svarade jag.
Vi startade matchen.
Han gjorde första målet.
Jag gjorde de två följande målen!
Matchen slutade 3-2 till mig!
Efter matchen sa Omar ''du var ju bättre än hyfsat bra!''.
Jag började skratta!😂
Han och Mira också.😂
Mellan skrattattackerna fick han fram ''jag trodde inte att du skulle vara SÅHÄR BRA!''
______________________________________________________
Vad tycker ni om novellen såhär långt??
//Astrid ❤️

JE LEEST
Love me forever
FanfictieHur kunde han, hur fan kunde han!? Mitt hår är alldeles blött, tröjan ligger klistrad mot huden och mascaran har jag säkert i hela ansiktet men allt jag tänker på nu är att fortsätta springa. ”Alva! Stanna!” jag lyssnar inte till rösten utan springe...