Love me forever

20 - Graven

@nellythafoooer var den ända som gissade och hon gissade dessutom rätt! Grattis Nelly! 😂

Would he say he's in a L-O-V-E?

Well if it was me then I would.

Ganska lätt den här också!

---

~ Alvas Perspektiv ~

''Du kan få gå nu, du är utskriven.'' säger kvinnan i receptionen surt till mig.

Jag kan inte låta bli att le så jag säger:

''Tack, tack!'' och rusar ut ur det stora, vita sjukhuset.

Jag tar upp min mobil och knappar in numret till Omar.

Han svarar efter fyra signaler.

''Hej!'' säger han.

''Hej älsklig! Jag är utskriven!'' säger jag glatt.

''Ja! Vad kul! Vi är hemma hos Oscar, kom dit vetja.'' säger han.

''Kommer om 10'' säger jag och lägger på.

Jag börjar gå mot bussen.

Jag sätter mig i busskuren och väntar.

Det kommer fram en ljushårig tjej och sätter dig mitt emot mig.

''Hej, du heter Alva va?'' frågar hon och kollar på mig.

''Ja.. Vem är du?'' svarar jag.

''Isabella'' säger hon kort.

Just då får jag ett sms, från Omar.

''Håll dig borta från en tjej som heter Isabella.'' står det.

''Hon sitter framför mig..'' skickar jag tillbaka.

Jag tar en bild i smyg på Isabella, som inte märker någonting.

''Spring!'' skickar Omar tillbaka.

Jag reser mig hastigt upp.

''Vart är du på väg!?'' frågar Isabella oroligt och ställer sig upp hon med.

''Lämna mig ifred!'' säger jag och börjar springa bort från busshållplatsen och Isabella.

Plötsligt blockeras min väg.

Kim.

''Sakta i backarna'' säger han och tar ett stadigt tag om mina höfter. Jag kämpar emot men han är mycket starkare än jag så det tar inte lång tid innan jag ligger i backluckan på hans bil, igen.

Jag hör hur Isabella och Kim skrattar i framsätet.

Just då spelas ett minne upp på min näthinna.

Omar och Isabella står och hånglar, drömmen.

Jag har somnat för plötsligt drömmer jag igen.

Jag står på en kyrkogård, framför en grav. Det ligger massa blommor över gravstenen så man ser inte texten. Jag tar bort några blommor och läser.

Alva Miranda Björk.

12.02.98 - 23.08.14

Till minne av Alva, drömmaren.

Jag vaknar av att bakluckan öppnas och jag ser Kims skadeglada ansikte.

''Hoppa ut!'' befaller han.

Jag gör som han säger men funderar fortfarande på drömmen.

''Var det verkligen bara en dröm?''

Det känns iallafall inte så.

Tiden håller på att rinna ut..

---

Tack för över 500 läsningar!!!

*JAG DÖR*

Känns fett!

Kommer lägga ut lite kortare kapitel, fast oftare!

Jag håller ju på med min andra novell, Förlåt mig!

Om ni inte läst den, DO IT!

//Astrid