Love me forever

6 - Jag orkar inte mer

~ I Skolan ~

~ Alvas Perspektiv ~

''Tjena!'' hör jag en röst bakom mig säga.

Jag vänder mig om, det är...

...KIM!

''Tjena Bruden'' säger han om igen.

~ 1 ÅR TIDIGARE ~

''KIM SLUTA!!''

Kim kom närmare mig..

Han tryckte in mig mot väggen.

NEJ KIM!!

Han började skratta.

Jag försökte komma ur hans hårde grepp men det gick inte.

Allt blev svart.

~ TILLBAKA TILL NUTID ~

"Ska vi göra något efter skolan, baby" sa han och skrattade.

Jag brydde mig inte om honom och gick och satte mig vid en tom bänk längst ner.

Kim kommer efter och sätter sig brevid mig.

Jag kollar ut genom fönstret, där Omar.

Jag vinkar till honom men han ser mig inte.

"Vem vinkar du åt, älsk?" frågar Kim sliskigt.

Jag svarar inte.

*Han lägger handen på mitt lår*

"SLUTA!" skriker jag!

"DU VÅGAR INTE VÅLDTA MIG IGEN!!" skrek jag det högsta jag kunde.

Jag såg hur både fröken och Kim bleknade samtidigt.

Jag orkar inte mer!

Jag sprang ut!

UT, UT, UT!

Jag vill bort från allt och alla!

~ Omars Perspektiv ~

Jag tittar ut genom fönstret.

Där ser jag Alva springa!

FUCK MATTE OCH ALLA JÄVLA EKVATIONER!

Jag springer ut från klassrummet.

Jag känner allas brännande blickar i ryggen men jag bryr mig inte om dom!

Det enda jag bryr mig om är Alva!

När jag kommer ut ösregnar det.

Jag ser Alva som svänger runt ett hörn på skolbyggnaden.

Jag springer efter det fortaste jag kan.

Jag hinner ikapp Alva som inte förens nu märker att jag är efter henne.

"Alva!" ropar jag!

Hon stannar.

~ Alvas Perspektiv ~

"Alva!" hör jag någon bakom mig ropa.

Jag stannar och vänder mig om, det är såklart Omar som har sprungit efter mig!

Han frågar "Vad gör du här?"

"Vad gör du själv här?" frågar jag lite ironiskt.

"Kom, vi går hem till mig." säger han sedan.

VI går under tystnad.

När vi har gått i ca 5 minuter så stannar Omar framför ett vitt, stort hus.

"Här bor jag" säger han.

Vi gå in.

Vi kommer in i en stor hall.

"Är du hungrig?" frågar han samtidigt som han tar av sig skorna.

"Aa, lite" svarar jag som inte har ätit något på hela dagen.

"Han plockar fram mjölk och flingor.

"Vi äter i köket och sedan går vi upp på hans rum.

"Berätta nu" säger han.

"Ehh.. ok" säger jag lite nervöst.

"Det är såhär, En kille som heter Kim gick på min skola i Örebro.

Han flyttade till Göteborg samtidigt som jag.

Jag visste att han skulle flytta tll Göteborg men inte hit..

Och idag så träffade jag honom på lektionen."

"Men, vad har han gjort dig?" frågade Omar nervöst.

"Jag tror han våldtog mig.."

Omar bleknar.

~ Omars Perspektiv ~

Jag blir helt chockad av det Alva just sade.

Jag blev så arg på han där Kim.

Jag skulle döda honom om jag så kunde.

"Ingen ska få skade dig!" säger jag högt.

"Ingen ska aldrig få skada dig" mumlar jag samtidigt som jag lutar mig framåt.

~ Alvas Perspektiv ~

Omar lutar sig mot mig och sluter ögonen.

Jag lutar mig framåt och våra läppar möts.

Jag lägger mina händer på hans nacke och han lägger sina på mina höfter.

Jag puttar ner honom på sängen.

Han drar med mig i fallet.

Jag kollar in i hans vackra, bruna ögon.

Låt aldrig detta ta slut..

..jag hör att dörren öppnas där nere.

Jag avbryter kyssen och pekar mot trappan.

Han sätter sig ocskå upp och vi går ner för trappan.

Där nere i hallen stod Mira, som jag hade väntat mig.

Det första hon sa var "Jag visste att ni var här!"

Sedan sa hon "Alva, vad har egentligen hänt i Örebro?"

Jag fick berätta allt för Mira, igen.

Hon kom fram och kramade mig.

Jag började gråta och sprang upp på Omars rum och slängde mig i hans säng.

"Jag orkar inte mer" var det sista jag tänkte innan jag somnade..

__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillade kapitlet!

PS. De ndra killarna kommer snart komma in i berättelsen, JAG LOVAR!

// Astrid