~ Scott ~
Derek var död....Lydia var död.... Dem jag brydde mig om var döda... till och med aiden.... Men nu är det dags...
Att få ett slut på det här....{ veckor senare}
Jag och Skyler hade planerat hur vi skulle döda hela hennes biologiska familj och hindra dem från att hitta Xander. Skyler var nu på väg till Mark. Hon sa att det ända sättet att rädda Xander är att gå med dem och gifta sig med Mark. Men självklart så är det hela en bluff bara för att ha någon på insidan som släpper in resten av oss när det väl är dags att döda dem.... Milo visste vart dem höll hus så det var mycket enklare att hitta dem än vi anade.
~ Skyler~
- Varför så tyst Leonora? frågade Milo och la en hand på mitt lår.
- Jag tänker på Xander och Stiles. Svarade jag kort medan jag beundrade utsikten genom fönstret.
- Vi har planen nu och vi kommer att genomföra den och rädda din son. Sa han medan han svängde in i en mörk gränd.
- Så vi är framme. Sa han och parkerade bilen.
- Är du säker att du vill gå själv dit in? Frågade han bakom mig när jag stigit av bilen.
- Tack Milo. Sa jag kort och stängde dörren efter mig.
Jag gick längre in i den mörka gränden tills jag kom till en återvändsgränd. Jag minns att Milo sa åt mig att hoppa över den och sedan fortsätta att gå rakt framåt tills jag ser en kyrka.
Jag tog sats och hoppade över muren. Jag kände mig så fri när jag var uppe i luften men så snabbt jag landade och kände marken under mina fötter så kände jag mig som en fånge.... Jag gick tills jag fick syn på kyrkan, precis som Milo förklarade tidigare.
Jag steg fram och skulle precis öppna dörren när någon snabbt gick förbi mig och greppade tag om min hals...
- Vad gör du här igen, prinsessa? Frågade rösten som tillhörde kvinnan som varit med Mark den dagen som dem attackerade och kidnappade mig.
- Det är inte bara du som ser dum ut utan din fråga också. Jag är här för det som är mitt. Sa jag kort och gjorde en snabb rörelse som gjorde att jag tog tag om hennes hand och bröt den sedan så slängde jag henne in genom dörren.
- Att du ens vågar trotsa en renblodig prinsessa. Sa jag kallt och gick in i kyrkan.
Jag gick fram till henne och fick syn på en massa varulvar och vampyrer runt om oss. Dem var redo att attackera mig.
- Döda henne! Skrek hon och då sprang tre vampyrer fram till mig men dem hann inte göra mig något.
Jag byte form till hybrid. En av vampyrerna försökte bryta min nacke men lyckades inte utan jag satte mina händer i hans mun och drog isär hans huvud och käke. Dem andra vampyrerna gjorde inget utan dem ställde sig framför mig och hukade sedan med handen mot bröstet och bugade.
- Ers nåd. Sa dem när dem insåg att jag var Leonora. Prinsessan Leonora.
Jag gick förbi dem och gick till tjejen som låg kvar på samma ställe.
- Säg mig, vart är min fästmö. Sa jag sarkastiskt och förde min hand till hennes hjärta.
Hon försökte att få bort min hand men misslyckades. jag kramade åt hjärtat hårdare tills någon snabbt for till oss och puttar iväg mig från henne.
Jag landar över några stolar och bänkar som kyrkan hade.
Jag kollade upp på taket och log för mig själv. Jag började sedan att skratta medan jag ställde mig upp.
- Du kom till slut. Sa jag och riktade mig till Mark.
- Vad gör du här och hur hittade du oss? Frågade han och gick emot mig.
- Är det så man välkomnar sin prinsessa och blivande fru. Sa jag och gick hastigt mot honom tills jag stod framför honom.
Han kollade chockat på mig men sedan så formades ett flin på hans läppar.
- Så du ger upp. Sa han och drog mig närmre honom. Han hade en arm runt min midja medan den andra hade han på min kind.
- Jag ger aldrig upp, jag är här för det som är mitt och det som tillhör mig. Min tron. Sa jag och kollade på honom och sedan hans läppar.
Han nickade och sedan placerade han sina läppar på mina.
Jag gjorde inget motstånd för då hade han märkt att jag ljög.
Han bar upp mig och gick sedan med mig till ett annat rum. Han hade sina läppar ännu placerade på mina och hans händer runt mina lår.
Han slängde mig på något mjukt, han kollade på mig och sedan så drog han av sig tröjan och la sig över mig.
- Nu när du ändå ska gifta dig med mig så kan jag väl smaka dig. Sa han och bet mig löst på halsen och sedan hårdare för att dricka mitt blod.
Han drog ifrån och torkade bort blodet och kollade sedan på mig. Han förde sina händer på min tröja och rev sedan sönder den. Han placerade sina händer på min mage och sedan på mina bröst.
- Tänka sig att jag inte är den första som ser dig så här eller som rör dig. Sa han och vände på mig aggressivt. Han rev sönder mina byxor och sedan så ställde han sig upp från sängen.
Jag satte mig upp och kollade sedan bak på honom.
- Du har mig här nu. Sa jag kort och ställde mig sedan upp. Jag stod helt naken framför honom.
Var jag verkligen redo för att offra så mycket..... Ja, jag känner mig redo... Jag gör vad som helst för min son.
Han gick lite närmre mig och vandrade sakta runt min hud med sina händer tills han placerade sina händer runt min midja. Han bar upp mig och la mig på sängen igen.
- Du är min och jag kommer göra dig min för all evighet. Viskade han och pressade in sig i mig. Han höll takten ett tag tills han satte mig över honom och klämde mig på brösten. Jag stönade högt och ökade takten. Han satte sig upp och sedan så ställde han sig snabbt upp med mig och gick snabbt fram och tillbaka i rummet, mot vägen, mot byrån och sedan på ett bord som stod nära dörren tills han drog sig ur mig och slängde mig på sängen med ryggen mot honom...
Jag kunde sedan känna honom igen i mig och den här gången var han ännu hårdare och aggressivare.. Han höll mitt hår och körde hårdare och snabbare tills han kom.... Han kom i mig och sedan så drog han sig ut ur mig och ställde sig upp. Jag vände mig om och såg honom sätta på sig en svart rock.
- Du är värd allt. Sa han kort innan han lämnade mig kvar i rummet....
Jag låg kvar i sängen..... Jag kände mig smutsig.... Jag låg precis med min bror och förrådde Stiles....
Förlåt Stiles.....
BẠN ĐANG ĐỌC
The Hybrid 2
Người sóiEtt år har gått och sakerna har börjat gå snett igen..... Någon jag minst anar dyker upp helt plötsligt... Men varför kom den personen efter ett år och inte den dag vi lämnade Beacon Hills?... Vi som trodde att det var slutet men som sagt är det här...