Broken (swedish)

Broken del 4.

~Felix perspektiv~

Jag kunde verkligen inte sova ett skit den natten. Det enda jag tänkte på var Isabelle. Kommer hon klara sig? Eller inte? Jag slog bort tanken och vände mig om. I rummet brevid sov Oscar men han var förmodligen inte ensam eftersom det hördes stön och dunsar. Förmodligen hade han och Kat hittat tillbaka till varandra... Jag knackade hårt på väggen och snabbt blev det tyst innan Kat börja fnittra nervöst.

"Håll käften!" Sa jag och suckade.

Jag vände mig så att jag låg på mage. Tillslut somnade jag ändå.

-Nästa dag-

På morgonen gick mamma iväg och köpte frukost till oss som vi åt i cafeterian. Vi åt upp och gick sen tillbaka till våra rum. Jag började ta selfies men det gick inte så värst bra. Dessutom blev jag avbruten av en sjuksköterska.

"Ursäkta om jag stör men Isabelle har vaknat och du får gå och prata med henne ifall du vill." Sa hon och gick iväg.

Snabbt rusade jag ut ur rummet och in där hon låg. Ann-Britt var redan där och kramade henne.

"FELIX!" Utbrast hon när hon såg mig.

Jag gick fram till henne och kramade försiktigt om henne.

"Vet dom... Vet dom vilken sorts cancer du har?" Frågade jag tyst.

"Ja. Jag har leukemi..." Sa hon och suckade.

"Det kommer ordna sig. Jag lovar." Sa jag och pussade henne.

"Det var längesen." Skojade hon.

"Kat var helt förstörd igår. Hon grät hela tiden. Fast hon och Oscar hade ändå tid att ha trevligt..." Skojade jag.

"Håll käften Felix!" Sa Kat som hade kommit in bakom mig.

"KAT!" Utbrast hon.

Kat gick fram och kramade henne hårt.

"Jag hörde att dom ska genomföra en operation på dig om en vecka. Stämmer det?" Sa Kat oroligt.

"Ja. Jag vet inte vad dom ska göra men en stor operation i alla fall." Sa Isabelle hest.

-Ett år senare.-

~Isabelles perspektiv~

Idag var det ett år sen min stora operation genomfördes. Just nu är jag flintskallig men jag skiter i det. Felix älskar mig lika mycket ändå. Jag var död i fem minuter på operationsbordet. Mamma, Felix och Kat var livrädda och jag tror att dom grät mer än tio gånger på den dagen. Första gången när dom fick reda på att operationen var riskfylld t.ex död osv, sen andra gången var när en sjuksköterska kom in och sa att jag hade hjärtstopp, tredje gången när läkaren sa att jag överlevde och sen kommer jag inte ihåg varför dom grät. Men dom grät mycket.

Meja var nu ett år. Hon kunde prata halvt men hon gurglade mest. Vi hade flyttat till Stockholm efter operationen. Dels för att jag sökte in till ett musikgymnasium med inriktning sång och kom in och för att Felix bodde där. Vi bodde på Värmdö på samma ställe som Felix. Han bodde några kvarter bort.

"Meja. Kom Meja ska vi gå till lekplatsen?" Sa jag och log.

"Jaa! Mea lepats." Sa hon och studsade runt.

"Kom så går vi." Sa jag och log.

Jag klädde på henne en rosa/röd overall och hennes söta röda skor. Hon tog på sig sina vantar själv men jag fick hjälpa henne med mössan. Själv tog jag min Barbour jacka och mina Primeboots jag hade fått av Kat förra året. Sen tog jag en blå mössa med en grå boll uppe på.

"Mea van." Sa hon och tittade på mig.

"Haha okej ifall du vill det så." Sa jag och satte henne i vagnen AKA "vannen".

"Hejdå ha det så kul!" Sa mamma innefrån köket.

"Hejdå!" Sa jag och gick ut.

Lekplatsen låg fem minuter ifrån mitt hus. Den var hyfsat gammal och sliten men Meja tyckte fortfarande att gungorna är roliga.

Jag satte henne i den rödrostiga gungan och tog lite sats. Hon skrattade sitt söta bebisskratt och skrek av lycka. När jag stannade gungan så kände jag ett par händer runt mina höfter.

"Hej babe." Sa Felix.

"Hej älskling." Sa jag och vände mig om.

Han kysste mig lätt på munnen. När Meja vände sig om så skrek hon rakt ut.

"Flis! Flis! Flis!" Skrek hon hysteriskt.

"Hej Meja." Sa han och lyfte upp henne.

Hon skrattade högt och Felix med.

"Kom så går vi hem." Sa jag till Meja.

"Flis?" Sa hon ledsamt när Felix hade lyft ner henne.

"Ja han kan få följa med hem." Sa jag och log.

"FLIS!" Skrek hon av förtjusning.

"Gud vad hon är glad idag då." Skrattade Felix.

"Haha ja jag vet." Sa jag och pussade honom på kinden.

När vi kom hem så kom mamma och mötte oss i dörröppningen.

"Jag kunde nästan gissa att du skulle va här!" Sa hon och log mot Felix.

"Haha." Skrattade han och log tillbaka.

"Klä inte av Meja vi ska till doktorn. Hon ska undersökas och sånt bara." Sa mamma.

"Okej vi ses sen!" Sa jag.

Mamma klädde på sig och gick ut till bilen.

"Då kanske vi får tid över till lite annat..." Sa Felix och gjorde ett peddoleende.

Jag gjorde också ett peddoleende och vi sprang upp till mitt rum.