Broken (swedish)

Broken del 7.

~Felix perspektiv~

Jag väntade på Isabelle när hon kom hem. Hon hoppade runt som ett barn på julafton.

"FELIX ASSÅ GUD FÖRSTSÅDMALSNJERUBIANOALPWP." Utbrast hon direkt hon kom in.

"Wow wow wow ta det lugnt. Du luktar skit så gå och duscha först sen kan vi prata." Skrattade jag.

"Okej då." Sa hon och pussade mig på munnen.

Hon sprang upp för trappan och in i badrummet.

"Du är en bra kille du Felix." Sa Ann-Britt bakom mig.

"Tack." Sa jag och log.

"Jag måste berätta något för dig." Sa hon och såg sorgsen ut.

"Åh okej..." Sa jag.

Hon satte sig ner vid köksbordet och jag satte mig framför henne.

"Jag tror att hennes cancer har spridit sig." Suckade hon.

"Men hur vet du det?" Sa jag förbrylllat.

"När hon red märkte jag att hennes ben var mer flaxigt än det andra. Det flaxade liksom väldigt mycket." Sa hon.

"Ska ni inte på återbesök snart?" Frågade jag.

"Jo. Imorgon. Det är därför jag inte ville åka in idag." Suckade hon.

"Men vad sa läkarna ifall cancern hade spridit sig?" Sa jag.

Hon bara tittade sorgset på mig och skakade på huvudet.

Jag bara tittade på henne men avbröts av att Isabelle öppnade dörren.

"Felix!" Ropade hon.

"Kommer!" Ropade jag tillbaka.

"Det jag vill säga är. Att planera inte för mycket med henne. Du kommer bli besviken ifall det är så då." Sa Ann-Britt.

Jag nickade och sprang upp för trappan.

"Nu kommer du äntligen!" Utbrast Isabelle när jag kom in i rummet.

Hon hade bara BH och mjukis på sig.

"Wow så sexig du är." Sa jag och bet mig i läppen.

Jag gick fram och kysste henne på halsen och neråt.

"Felix... Felix mamma är hemma inte nu." Skrattade hon.

"Naw..." Suckade jag.

"En annan gång jag lovar." Sa hon.

Hon drog på sig en svart tröja hon har haft sen konserten.

"Isabelle du vet att jag älskar dig." Sa jag.

"Jag älskar dig med." Sa hon och kysste mig.

"Så berätta om hästarna nu då!"

Och hon började babbla om någon stor häst och en vit häst och jag förstod ungefär hälften av det hon sa.

"Kan inte du sova över här och följa med mig till sjukhuset imorgon?" Frågade hon.

"Jo visst. Det är ju ändå Lördag." Sa jag och pussade henne på näsan.

"ISABELLE!" Ropade Ann-Britt.

"Ja?!" Ropade hon tillbaka.

"JAG OCH MEJA ÅKER OCH HANDLAR OCH SEN SKA VI TILL MIN KOMPIS OCH HENNES DOTTER NI FÅR FIXA MAT SJÄLVA! HEJDÅ!" Skrek Ann-Britt.

"HEJDÅ!" Skrek Isabelle tillbaka.

"Du och din mamma har en speciell relation." Skrattade jag.

Hon log och pussade mig på näsan.

~Isabelles perspektiv~

"Så vad ska vi äta?" Frågade jag Felix när vi hade gått ner.

"Eeehmm... Det finns en pizzeria i närheten där vi vi väl beställa och påvägen hem kan vi gå till hemmakväll!" Föreslog han.

"JA!" Utbrast jag och hoppade runt som ett barn på julafton.

"Du beter dig som Omar nu." Skrattade han.

Jag gjorde en ful grimas och kysste honom.

"Så ska vi gå eller?" Frågade jag.

Han nickade och vi tog på oss våra jackor och skor. Men på väg ut fick jag ont i mitt högra ben. Jag stönade till av smärta och Felix tittade oroligt på mig.

"Det är ok..." Sa jag och tvingade fram ett leende.

"Säkert? Det ser inte ut som det." Sa han.

"Jo Felix snälla sluta va så orolig." Suckade jag.

Han kysste mig och vände sig om.

"Hoppa upp." Sa han.

Jag hoppade upp och han sprang iväg.

"FELIX JAG GLÖMDE LÅSA!" Skrattade jag.

"Oj då!" Skrattade han.

Jag gick snabbt tillbaka och låste och sen hoppade jag upp på hans rygg. Felix gick och beställde pizza när vi kom fram och jag satte mig vid ett bord och vänta. Jag visste att cancern hade spridit sig. Ingen tvekan om saken. Det här kanske var min sista bra dag med Felix.

"Det tar en kvart innan den blir klar." Sa han och satte sig framför mig.

"Beställde du Hawaii och en kebabpizza?" Frågade jag.

"Japp!" Sa han.

Efter en kvart tog jag pizzorna och hoppade upp på Felix rygg igen. Han gick mot hemmakväll. Där plockade vi på oss massa lösgodis, läsk och chips.

"Vi kommer dö tjocka." Skojade jag.

"Ja eller jag i alla fall." Skrattade han.

Vi betalde och gick hem igen.