Broken (swedish)

Broken del 6.

-7 veckor efter händelsen-

~Isabelles perspektiv~

Jag hade fått gå på en terapi sak för att komma över händelsen. Mamma kom först med förslag om att jag skulle börja baka på en slags bakskola men jag brände min kaka första dagen. Så jag bestämde mig för att skita i den och satsa på hästar istället. Första dagen jag kom dit var det jättetrevliga människor som hade varit med om t.om värre saker än mig. Vi satt i en ring i ett fika rum. Där vi skulle samlas varje gång diskutera ol vad vi har varit med om och ifall vi mår bättre. Alla berättade massa saker. Någon hade varit ett vittne när ett mord gjordes, någon hade försökt ta självmord, en annan var bara allmänt deprimerad osv. Vi gick laget runt och fick berätta om vad vi hade varit med om. Tillslut var der min tur.

"Vad heter du då?" Frågade Mats, ledaren med långt hår i hög hästsvans.

"Isabelle Korhonen." Svarade jag stelt.

"Varför är du här på denna terapi kursen?" Frågade han mjukt.

"Jag har cancer, min medicin har slutat verka så jag var nära att dö när jag för sju veckor sen blev våldtagen. Jag svimmade och fick andnöd." Sa jag.

-Tillbaka blick.-

Ljuset flimmrade till. Jag såg massa ansikten som såg stressade ut. Samtidigt kände jag hur jag åkte någonting. En bil? Nä en bår. Läkarna bar mun och hårskydd. Snabbt fördes jag in i ett mörkt rum. Snart sov jag. Men jag vaknade inte riktigt. Jag kände hur jag blev fri. Sakta men säkert flög jag längre och längre ifrån min kropp som lågg på operationsbordet. Men innan jag visste order av det så vaknade jag igen. I en sjukhussäng. Mamma, Pappa, Felix, Kat och Michaela var där.

"Åh gumman vi trodde att du var död." Sa mamma.

"Va död?" Frågade jag förbryllat.

"Du var död i 5 minuter på operationsbordet. Dom vägrade ge upp. Läkarna sa att ifall du inte skulle vakna inom fem timmar skulle du vara hjärndöd." Sa Kat.

Jag tittade bara på dom innan en läkare kom in igen.

-Slut på tillbaka blicken.-

Vi pratade lite till om hur vi kände osv. Sen var det dags för ridning.

"Ja nu ska ni få reda på vilka hästar ni ska få! Det kan hända att ni måste byta häst pga av att någon kanske inte är nöjd. Så då får ni helt enkelt byta." Sa Mats.

Vi gick ut i stallet och tog på oss våra hjälmar.

"Isabelle. Du ska ha Robban. Han är väldigt stor men absolut den snällaste och gosigaste!" Sa Mats.

Jag nickade och gick för att leta upp Robban. I stallgången var det mörkt. Jag kunde knappt se namnen på namnskyltarna. Men tillslut kunde jag urskilja Robban.

Han var en stor brun häst med en vit sak i huvudet. Direkt jag kom in hade han spetsade öron och började nosa på mig. En stalltjej som presenterade sig som Karolina hjälpte mig att sätta på grimman.

~Ann-Britts perspektiv.~

Att se Isabelle med hästarna gjorde mig glad. Hon log hela tiden. Men mitt under lektionen stack en häst iväg i full galopp så att ryttaren flög av. Då såg hon ut att vara rädd. Inte för rädd men rädd. Ryttaren vägrade ha den hästen så dom fick leda in den i stallet igen och kom tillbaka med en nordsvensk. Dock gick det inte så bra. Hästen gick in i mitten hela tiden. Tillslut ville ledaren att Isabelle skulle ha nordsvensken så att hon som ramlat av kunde testa en snällare häst. Isabelle gjorde som han sa och hoppade smidigt av och sen upp på den andra hästen. Efter ridpasset såg Isabelle besvärad ut.

"Vad är det?" Frågade jag.

"Nej men asså jag gillar inte Docky...." Sa hon.

"Nordsvensken?"

"Ja..." Suckade hon.

"Men be Mats om att byta häst då." Sa jag.

Hon nickade och ledde in den kraftiga hästen i boxen.

Efter ett tag gick Mats runt och pratade med alla ifall dom var nöjda eller inte.

"Är du nöjd med Docky?" Frågade han medans han log.

"Njaa.. Asså hon är snäll och så men det händer verkligen ingenting." Sa hon.

"Du kan testa Settan nästa vecka." Sa han och pekade på den vita hästen som hade stuckit iväg i full galopp.

"Eeh.. Okej..." Sa Isabelle.

"Hon är supersnäll." Sa en röst bakom Mats.

"Det här är Johanna. Settans ägare och dottern till ägaren av gården. Har precis kommit hem från Australien och ska snart flytta till London." Sa Mats.

"Hon är supersnäll. Man ska inte använda benen för mycket eller dra för mycket i tyglarna. Jag tror du klarar av henne." Sa Johanna och försvann.

"Johanna kommer ha lektionerna med er fram till Augusti. Sen ska hon flytta till London. Jag lovar er att du kommer få mycket hjälp med Settan." Sa Mats och log.

Isabelle log tillbaka och gick för att hänga tillbaka sadeln