Om Det Vore Annorlunda - Harry Potter

1. Tillbaka till Hogwarts

Varning: Allt jag skriver är inte exakt som i böckerna eller exakt så som den fakta J.K Rowling sagt. Men de ska inte vara några större ändringar förutom att Severus Snape aldrig dog.

Etanya:
Jag heter Etanya Henni Snape. Min pappa är Severus Snape och min mamma... Jag vet inte. Ingen vet. Eller min pappa vet, Dumbledore sägs ha vetat. Alltså Albus Dumbledore. Men iallafall tillhör jag Gryffindors elevhem till skillnad från min pappa.

Jag umgås med Harry Potter, Ronald Weasley och Hermione Granger. Ja, den Harry Potter. Han som dödade Lord Voldemort. Han som med andra ord räddade världen, det är han som är en av mina bästa vänner.

Hur som helst, och vi har beslutat... Eller nej nu blev det fel. Jag och Hermione har beslutat att vi ska tillbaka till vårt sista år på Hogwarts. Hermione vill slutföra sitt sista år och min pappa är lärare, så har jag ens något val?

Det är dit vi är påväg nu. Jag, Hermione och Ginny Weasley säger hejdå till Ron och Harry. Sedan kliver vi på tåget. Ginny hittar genast sina andra vänner och jag blir ensam tillsammans med Hermione.

Vi letar upp en tom kupé och sätter oss ner mittemot varandra. Det blir ganska tyst när det bara är vi två. Vi är bra kompisar men vi är helt olika. Hon läser, jag hatar att läsa. Jag är mera som Ron och Harry.

Det är när vi suttit tysta i en halvtimme som han kommer in. Han öppnar dörren och kollar på oss.
"Hej." säger han med ett flin på läpparna. Jag skakar på huvudet. Ånej.

Hermione:
Draco Malfoy. Vad gör han här? Jag ställer mig upp på reflex. Etanya sitter kvar och rör inte en muskel. Min trollstav som jag förvarar i fickan tar jag ett hårdare grepp om.

"Får jag sitta här?" undrar han.
"Visst." svarar Etanya. Vad är det med henne? Eller vänta, jag kom just på varför. Professor Snape måste ha bett henne vara vän med Malfoy, som alltid alltså.

Det ligger något i det. Precis som jag så har han ett försteprefektmärke. Hans är fulare, eller så är det bara för att jag inte gillar honom. Jag suckar och sätter mig ner igen.

Jag håller fortfarande ett hårt grepp om trollstaven. Det måste betyda att jag ska dela rum med Malfoy. Herregud, det här vill jag inte göra. Kan jag ångra att jag ska tillbaka till Hogwarts?

"Försteprefekt Granger." säger han plötsligt och avbryter tystanden i kupén.
"Försteprefekt Malfoy." svarar jag vresigt. Etanya flinar lite men säger inget. Jag kan förstå henne. Helst vill jag också vara tyst men jag kände mig tvungen att svara.

"Varför ska du tillbaka, Draco?" undrar Etanya plötsligt.
"Min mamma till idiot tyckte att jag har misslyckats." svarar han då. Rätt åt honom. "Jag antar att ni valt själva att åka tillbaka. Åtminstone Granger, eller hur?" Jag nickar lite motvilligt.

"Ja, jo men pappa är ju lärare i försvar mot svartkonster. Så jag hade nog fått åka tillbaka oavsett om Hermione skulle dit eller inte." mumlar Etanya. Jag måste vara en av dom få som faktiskt uttalar hennes namn och inte använder smeknamn hela tiden. Inte alltid men oftast så säger jag hela namnet. Det känns som att jag har mera respekt.

Harry och Ron säger alltid Eta, Anya eller typ Tanya. Dom har massa olika namn på henne. Iallafall så sitter vi tysta resten av resan. Vi säger inget om att dela rum. Inget om sovplatser, inte ett ord. Jag tackar nej till godistanten men ingen klagar.

Draco:
Tjejerna är otroligt tysta. Är de alltid såhär? Nu när jag måste dela rum med Granger lär jag väl få veta. Det känns konstigt att vara här med Etanya och Granger. Borde jag säga Hermione?

Etanya har jag ju pratat med förut. Lucius, som jag kallar pappa eftersom att jag inte ser honom som en bra fadersfigur, umgås med Severus Snape vilket leder till Etanya och ja....

Det känns stelt att säga något så jag är också tyst. Resan till Hogwarts går otroligt snabbt. Det känns så sjukt bra att åka tillbaka trots allt. Det känns bättre utan Crabbe och Goyle. Utan Pansy.... Usch ja, Pansy är så jobbig. Jag har slutat gilla henne.

Jag hoppas att jag hittar någon ny i framtiden. Eller det är klart jag gör, klart och klart. Förhoppningsvis. Snart är vi framme på Hogwarts. Jag går och byter om till min klädnad innan tåget stannar och sedan följer jag med tjejerna in till slottet.

Vi kanske kan bli vänner ändå. Granger kan inte vara så illa. Etanya kommer jag alltid vara fast med. Dumma pappa. Fast just det kanske inte år så dumt, Etanya är ju faktiskt, otroligt nog, trevlig. Vi skiljs inte åt för ens vid stora salen när vi sätter oss vid olika bord.

McGonagall är rektor numera och Snigelhorn håller i sorteringen. I år är det för första gången under hela min skolgång inga nya lärare. Det är lite konstigt därför att det är alltid nya lärare.

När middagen är avslutad så leder jag Slytherins förstaårselever till vårt uppehållsrum. Men sedan går jag till mitt nya rum. Jag har fått veta vägen dit och det ligger på den 4:e våningen.

Granger sitter redan i soffan. Jag kollar runt i rummet. Där finns en dörr till en toalett och en dörr till sovrummet. Alltså så ska vi dela rum helt. Jag ska sova i samma rum som Granger.

När jag öppnar dörren så ser jag två sängar, ett draperi mellan sängarna och två garderober. Våra koffertar är redan här. Jag stänger dörren och sätter mig i soffan bredvid Granger.

Hon kollar upp från sin bok och då märker jag att hon gråter.
"Mår du bra?" frågar jag. Hon nickar.
"Du ska inte bry dig." snyftar hon.
"Du mår uppenbarligen inte bra, men jag behöver inte veta Granger."

"Okej, det är bara så tomt. Efter att Krumben försvann och allting så är Hogwarts inte som vanligt. Jag delar dessutom rum med en fåntratt. Och jag har varken Harry eller Ron här. Åh Ron vad jag saknar honom."

"Stop, jag är för en gångs skull ingen fåntratt."
"Vad är du då?"
"En smart försteprefekt."
"Får jag fråga en sak?"
"Om du torkar tårarna, jag kan inte stå ut med dig när du ser ut sådär."

"Malfoy sluta." mumlar hon men torkar iallafall bort tårarna.
"Okej, får jag fråga två saker?"
"Var det inte en?"
"Snälla."
"Jaja, det beror på vad det är du tänker fråga. Är det något konstigt så tänker jag inte svara."

"Ja men lyssna nu då. Varför blev du försteprefekt?"
"Jag vet inte? Jag kanske förtjänade det."
"Kom igen, det gjorde du inte. Så säg sanningen."
"Säg det inte till någon men jag tror att McGonagall tycker synd om mig."

"Va? På riktigt?" Jag nickar. Det är sant. Och blicken hon gav mig tidigare idag sa verkligen 'stackars unge'. Att folk ska tycka synd om mig är det sista jag vill.
"Okej, Granger. Den andra frågan."

"Åh, glöm det. Det var inte så viktigt."
"Okej, men jag ska hur som helst sova. Godnatt."
"Godnatt Malfoy din fåntratt."
"Granger din smutskalle."
"Ursäkta?"
"Jag skojar."
"Det hoppas jag."