Om Det Vore Annorlunda - Harry Potter

18. Kläder

Etanya:
Resten av dagen går snabbt. Hela nästa vecka försvinner i full fart också. Helg. Hogsmeade. Jag ska gå dit tillsammans med Draco. Jag ska träffa Harry och Ron tillsammans med de andra också.

Men det är på eftermiddagen. Så jag föredrar att umgås med Draco. Han har blivit en så sjukt fin person. Det märktes att något förändrats redan på tåget till Hogwarts.

Nu, ett halvår senare är han den finaste jag mött. Inte alls den Draco som jag blev tvingad att prata med när vi var små. Otrevliga, hatfulla, elaka, nästan farliga Malfoy. Utan den där man längtar efter att få träffa. Den har han blivit.

Min älskade Draco.
"Etanya, är du vaken?" viskar Ginny. Jag rycker till.
"Ja." svarar jag och ställer mig upp. Vi byter om och går ner till frukosten

Hermione och Draco sitter redan där. Hermione ser inte alls lika glad ut. Nästan lite sorgsen. Jag undrar vad som hänt... Jag sätter mig bredvid Draco. Han placerar en kyss på min panna. Jag ler lite.

Vi äter en snabb frukost. Hermione verkar fortfarande nedstämd och när Ginny försöker skämta så ler hon inte ens. Draco ställer sig upp. Han är påväg därifrån. Jag vet inte om jag borde stanna och prata med Hermione.

Eller om jag borde följa med Draco. Ginny sparkar lite på mitt ben under bordet. Jag nickar mot henne och följer med Draco därifrån. Ingen av oss har något att hämta så vi går till Hogsmeade direkt.

Jag behöver ingen ny klänning nu. Den jag fick av Shire är perfekt. Vi går i snön och det känns som att det är väldigt, mycket, mer långt till Hogsmeade än vad det är. Draco och jag pratar inte så mycket.

Vi går med bestämda steg utan att prata in på Tre kvastar. Draco slår sig ner vid ett bord och jag sätter mig ner bredvid.
"Hur mår du?" frågar jag försiktigt. Han rycker på axlarna.

"Bra...."
"Nej, berätta. Lita på mig."
"Men Eta, det är bara det att Hermione verkar må dåligt och hon berättar inte om vad som hänt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det...."
"Ginny skulle prata med Hermione."

"Okej, det låter bra."
"Mm, ryck upp dig nu." säger jag och kysser honom. Jag vet att han blir glad. Jag kan nästan känna hans leende. Ett fint leende.

Draco:
Hon är fin, Eta. Fina, söta Eta. Vi beställer en varsin honungsöl innan vi går ut i kylan igen. Det är kallt. Jag kollar på Etanya och inser att hon knappt har på sig några kläder.

Hon skakar.
"Eta, om du ska gå runt med så lite kläder så kan du väl åtminstone använda en trollformel för att bli varm?" frågar jag.
"För... kall... trollstav.. fickan..." stammar hon.

Jag tar fram min egna trollstav och kastar en värmebesvärjelse över henne. Men hon fryser fortfarande. Jag tar av mig min halsduk och virar den runt henne.
"Klä på dig mer nästa gång." uppmanar jag.

"Äsch, det är ingen som bryr sig."
"Jo, Eta. Jag bryr mig."
"Fast jag har ändå inte så mycket kläder. Inte mer än min mantel."
"Eta, vi är i Hogsmeade. Kom så köper vi kläder." utbrister jag.

Hon mumlar något om pengar samtidigt som jag drar in henne i en affär. Det känns inte som att det är varmare inne i butiken. Nästan kanske till och med kallare. Jag tar en mössa och en halsduk med gryffindors färger och logga på.

Vem skulle någonsin tro att Draco Malfoy skulle röra något som tillhörde en gryffindor-elev? Etanya kollar runt lite på allt det andra men hon borde inte behöva något mer än mössa och halsduk. Hon har ju mantel.

Jag går fram till kassan och betalar för Etanyas saker. Hon kommer fram till mig när jag lägger fram pengarna. Hon börjar leta i sin egna väska. Jag stänger väskan och skakar på huvudet.

Idag betalar jag. Etanya tar emot sina nya saker av kassörskan. Vi går ut igen. Jag tvingar direkt på henne kläderna samtidigt som jag snor tillbaka min egna slytherin-halsduk.

"Jag är skyldig dig pengar."
"Nej, jag ger dig det där. Ta det som en present från mig."
"Okej...."
"Etanya, jag bor i en herrgård. Min familj har pengar. Jag kan ge dig vad som helst, det skulle inte kosta mig något." förklarar jag.

Hon ser ut att tveka.
"Mm... men jag behöver inget mer nu. Tack Draco." säger hon tillslut. Jag lägger en arm om henne medans vi går.

"Draco, jag vill att du följer med och träffar Harry och Ron." säger hon sedan. Ojdå. Vad ska jag svara?
"Potter och Weasley? Aldrig...." börjar jag men ser hur besviken hon blir.

"Eta, jag följer med. Men jag säger inte att det kommer gå bra."
"Snälla, försök. Det betyder supermycket för mig."
"Jag ska."
"Tack, tack, tack Draco!" utbrister hon.

Hermione:
Ginny stannar kvar men jag kollar inte på henne. Hon är helt tyst. För tyst för att vara Ginny. Plötsligt kollar jag upp på henne och blir mött av en allvarlig blick.

Jag rycker till.
"Ginny? Vad är det?"
"Berätta vad det är som har hänt."
"Inget har hänt."
"Nu. Berätta. Nuuuu."

"Ginevra Weasley, inget har hänt."
"Jag kommer ta livet av Ron om...." börjar hon.
"Nej, Ginny. Det har inte med Ron att göra. Var tyst så ska jag berätta."
"Okej, jag ska vara helt tyst."

"Jag borde egentligen vara glad." försöker jag men egentligen så vet jag inte riktigt hur jag ska formulera mig. Ginny ger mig en sträng blick.
"Hej tjejer!" utbrister Luna och sätter sig ner.

"Hej Luna...." mumlar jag och kollar ner i bordet. Jag kan nästan se när Ginny och Luna mimar till varandra och ger varandra blickar. Trots att jag inte ser vet jag att det handlar om mig.

Plötsligt ställer sig Luna upp och går därifrån. Ginny puffar till mig. Jag kollar sorgset upp på henne. Hon ger mig återigen den stränga blicken.
"Allt är bra. Jag har världens bästa vänner, jag

är förlovad och mina föräldrar är återställda. Men det är för bra för att vara sant." förklarar jag.
"Hermione....."
"Mm...."
"Oroa dig inte."

"Fast det är inte bra..."
"Men du går bara runt och mår inte bra av det."
"Men Gin...."
"Jag kan inte lova att allt kommer gå bra men vi kan ju alltid hoppas."

"Hoppas."
"Ja, 'mione', kom så går vi till Hogsmeade."
"Okej...."
"Jo, vi ska ju träffa Ron och Harry."
"Juste!" utbrister jag och ställer mig genast upp.

Ginny ser betydligt mycket gladare ut. Vi skiljs åt för att hämta våra mantlar och allt annat vi behöver. Jag går upp till 4:e våningen, går in på rummet och tar mina saker. Det är alltid lika tyst här. Oavsett om det är någon här eller inte.

Hon står redan och väntar på mig när jag kommer ner till entrén. Jag som tyckte jag var snabb. Vi skyndar bort till Hogsmeade men det är svårt att ta sig fram med all denna snö. Vi pratar med varandra lite till och från.

När vi är framme vid Hogsmeade så går vi in på Tre kvastar där Harry och Ron redan sitter. Vi skyndar fram och samtidigt som Ron ställer sig upp så kysser jag honom.
"Jag har tänkt på en sak." säger Harry när vi sätter oss ner.