Om Det Vore Annorlunda - Harry Potter

22. En kyss och ett slut

Etanya:
"Till oss?" frågar Ginny. Jag nickar. Draco kommer och ställer sig brevid mig. Han lägger en arm runt min axel. Jag kollar in i hans gråa ögon. Vackra, gråa ögon. Jag ställer mig upp och kommer närmare.

"Snälla kyss inte varandra." avbryter Ginny. Jag skrattar till. Draco kollar på henne och gör en irriterad min. Men han är inte irriterad på riktigt. Han verkar gilla att umgås med mina vänner. Kanske alldeles för mycket?

Är det så? Borde jag vara svartsjuk? Be honom sluta vara så trevlig mot mina vänner? Fast det är förstås oförskämt. Han anstränger sig ju. Iallafall i början. Han gör det för min skull. För att jag ska bli glad. Därför att Draco bryr sig om mig.

Jag drar honom till mig igen för att jag skiter i om Ginny inte vill se oss. Jag ställer mig på tå. Varför måste han vara längre än mig? Även om jag står på tå så måste Draco böja sig ner lite grann. Jag undrar om Ginny kollar på oss. Men jag kan ju inte se efter.

Draco skulle tolka det hela helt fel. Jag älskar verkligen den här killen. Hur långt kan det gå? Kommer han någonsin säga att han älskar mig tillbaka? Vi nuddar inte varandra. Vi står där och är påväg.

Men inget händer. Kanske rör vi oss framåt hela tiden men alldeles för långsamt. Jag vrider lite på huvudet åt sidan. Draco kommer ännu närmre. Han placerar sina läppar på mina. Allt går långsamt.

För långsamt. Han kysser mig inte ens, utan vilar bara sina läppar på mina. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag ställer mig ännu mer på tå. Men jag är fortfarande kortast. Vad ska jag göra? Hur beter man sig i sådana här situationer?

Beter man sig ens? Jag frågar mig själv för mycket, tänker för mycket. Jag gör ett försök att kyssa honom. Han besvarar min snea kyss. Jag hoppas att Ginny och Hermione gått härifrån.

Men när jag kämpat för att få till en kyss så ska jag inte avsluta den. Inte nu. Draco lyfter upp mig så att jag hamnar ovanför honom. Jag sätter benen runtom honom. Som när man var liten och blev buren.

Inte jag då. Men jag såg andra. När jag var och vandrade runt i vårat område brukade jag se in i våra grannars fönster. Pappa var självklart aldrig med. Han brydde sig inte om mig. Men han har börjat bry sig efter striden.

Mest sedan Shire kom så har han slutat bry sig igen. Jag fortsätter kyssa Draco. Någon harklar sig i bakgrunden. Kyss, harkling, kyss, harkling. Det stör mig att någon vill avbryta mig. Låt mig göra vad jag vill.

Draco stannar upp. Precis som innan jag kysste honom så bara vilar han läpparna mot mina. Jag öppnar ögonen och möter hans gråa. Personen harklar sig igen. Jag blir nästa sur. Jag kollar dit och möter mina egna svarta ögon.

Hermione:
Jag tar emot klänningen och det är ju helt otroligt. Den är så himla vacker. Mer än vad jag någonsin skulle kunna föreställa mig. Den är mer än vad jag vill ha. Ginny verkar tycka samma sak om sin egen. Vi står i Ginnys sovsal.

"Hur hade hon råd?" frågar Ginny plötsligt.
"Det hade hon inte."
"Va!?" utbrister Ginny.
"Draco måste ju ha betalat."
"Oh..."
"Han är snäll."

"Kysser han bra?"
"Ginny!"
"Förlåt! Men snälla svara!"
"Men asså va? Fråga Tani!"
"Men du vet ju!"

"Då får du testa själv!"
"Jag tänker inte kyssa Draco bara för att få veta!"
"Men jag tänker inte berätta."
"Snälla."
"Jag hade nästan glömt att jag kysst honom."

"'Mione', snälla."
"Nej, 'Gin'."
"Tani!" skriker hon och öppnar dörren Herregud vad håller hon på med? Hon är tillsammans med Harry och borde inte fråga sådant, eller hur?

Men Ginny stannar i trappan. Hon har sätt något. Försiktigt smyger jag dit. Jag ställer mig bakom henne. Draco bär halvt på Etanya som står med ett ben på golvet. Tanis röda läppstift har smetats ut. Men värst är att Severus Snape står vid ingången.

Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Borde vi stå kvar? Gå tillbaka? Gå ut? Inte gå ut för att då måste vi passera professor Snape och det är helt fel tillfälle. Jag sätter mina händer på Ginnys axlar. Hon bara gapar medans jag leder henne in i rummet.

Jag smäller igen dörren.
"Ojdå..." mumlar Ginny. Jag nickar.
"Vet professor Snape att Draco och Tani...?"
"Jag tror inte det." svarar jag.
"Nu gör han det." Jag nickar igen. Jag tycker synd om Etanya. Vilken dag.

Draco:
Vad ska jag göra?

Etanya:
Jag ställer mig försiktigt ner så att jag står på mina egna ben. Jag kollar inte på Draco. Allt är tyst. Dumt gjort Tani. Dumt gjort Eta. Dumt gjort Etanya. Dumt gjort Etanya Henni Snape. Skaffa aldrig en pojkvän utan att tala om det för pappa.

Att jag inte lärde mig det när pappa upptäckte Neville med en kärleksdikt till mig. Jag minns det som igår. Det var hemskt. Hade han inte skrivit 'till Etneeya" på så hade vi kanske klarat oss men nej.... Kanske är det det som han också tänker på nu.

Min pappa. Kommer han att börja be mig kalla honom för 'professor Snape' igen? Jag vill inte förlora tillbaka pappa till ruta 1. Jag vill att han gillar mig. Om jag måste lämna Draco för det... Då... då... då gör jag det.

Inte för att jag och Draco smyger runt och gömmer oss. Vi visar oss ju som ett par. Ändå kanske jag inte ville att alla skulle veta. För att då skulle pappa få veta. Nu vet han.
"Trevligt att ni börjat umgås." säger pappa med sin släpiga röst efter evigheter av tystnad.

Jag sväljer. Okej? Vadå trevligt? Draco nickar svagt och försiktigt. Pappa vänder sig om och går ut. Jag möter Dracos blick. Hans vackra ögon... Nej, jag ska vara allvarlig nu.
"Draco, jag måste prata med honom."

"Jag följer med..."
"Nej, jag måste göra det själv."
"Jag kan vänta utanför."
"Nej, Draco."
"Snälla Eta."

"Nej, inte den här gången."
"Men..."
"Det har varit alldeles för mycket idag."
"Okej... Hejdå..." mumlar han och jag går ut. Jag gråter inte men det känns tungt.

Jag skyndar ner till pappas kontor. Hoppas att han är där. Den sista jag vill träffa nu är Shire, hon som jag var så glad över att ha tillbaka. Jag vill heller inte träffa Neville. Egentligen inte pappa heller, men jag måste.

Jag knackar inte. Bara öppnar dörren. Pappa står i mitten av rummet. Det ligger saker på hela golvet. Jag känner hur mina kinder blir blöta fastän det inte känns som att jag gråter.
"Förlåt." ursäktar jag.
"Etanya, självklart får du ha en pojkvän."

"Jag vet vad du tycker, pappa."
"Snälla Etanya, gå härifrån."
"Pappa."
"Ja?"
"Jag gör slut med honom."
"Gör det..." mumlar han och jag börjar gråta ännu mera.

Jag vänder mig om och smäller igen dörren. Jag ser hans blonda hår innan jag ser honom. Han kommer närmare.
"Draco, det här är..." börjar jag. Draco kommer närmare och kysser mig. Vi backar bort mot en vägg. Jag knuffar iväg honom.
"Slut." snyftar jag och springer.