Gray (svenska)

Kapitel 2

Jag vaknade upp i en säng. Jag hade ont i ryggen. Det värkte genom hela ryggraden. Jag kände på täcket. Materialet var grovt. Det här  var inte min säng. Jag kunde inte komma ihåg att jag somnade igår. Jag tittar runt i rummet.
På en stol satt en tjej. Det var Kira. Nu kom jag ihåg vad som hade hänt.
"Godmorgon." Sa Kira.
Jag tittade frågande på henne för att hon skulle förstå att hon måste förklara lite.
"Kom så ska du få lite frukost och medans du äter ska du få svar på alla dina frågor." Hon log och såg så vänlig ut att jag nästan blev äcklad.
Jag följde med henne ut i köket. Hennes steg var lätta och eleganta. Köket var litet och tråkigt inrett. Det såg väldigt använt ut.
Hon visade mig vart jag kunde sitta och jag satte mig på en bänk mitt i köket som verkade  var matbordet. En äldre kvinna la fram en skål med gröt framför mig, Kira och någon äldre man som också satt där.
"Vill du ha mer blåbär i gröten?"frågade den äldre kvinnan.
"Nej tack, det är bra." Svarade jag som inte tänkte äta gröten fast att jag var utsvulten.
"Det här är är min mor och far. Dalia och Hether.
Mina två småsyskon Idun och Thella sover i rummet där borta."
"Okej, bra att veta." Sa jag och nickade långsamt utan att le.
Jag tittade på Kira för att säga åt henne att fortsätta.
"Vi är Vitänglar det finns Svart änglar också. Och demoner."började hon men innan hon hann fortsätta avbröt jag.
"Är Svartänglar svarta och Vitänglar vita? För den sortens uppdelning trodde jag att man slutade med för länge sedan."
Alla fnissade till lite.
"Nej" fortsatte Kira "Svartänglar har svarta vingar och Vitänglar har vita vingar. Det har ingenting med hudfärgen att göra. Sen så finns det ju lite olika stereotyper också."
"Det är väl inte stereotyper. Det är till mestadels sant." Flikade Dalia in.
"Vadå?" Undrade jag.
"Vitänglar är till mestadels vänliga och trevliga och Svartänglar lite mer ovänliga och otrevliga.
Kan man beskriva det så?"
"Ja ungefär." Sa Hether.
"Okej. Men var kommer jag in?"
Frågade jag.
"Ni människor bryr er alltid så mycket om er skälva." Sa Hether.
Jag gav honom en blick.
"Demoner, de är äckliga monster som dödar allt levande i sin väg. De kan ha olika former och färger. De är lätta att döda och det är tillåtet att göra det. Sen finns det också större demoner. De är otroligt sällsynta och starkare än alla demoner tillsammans. Det finns bara en  sorts ängel som kan döda en sådan, Gråänglar, och dem är lika sällsynta. En större demon har börjat förinta oss änglar och det finns en profetia om detta. Större demoner är nämligen uråldriga och om denna finns det en profetia.
Det är nog ingen som har den ordagrant men den handlar om hur en människa med hjälp av en svartängel och en vitängel ska besegra den större demonen. Nour, du är den människan.
Och jag med min vän Jane är dina änglar som ska hjälpa dig besegra  den större demonen."
Jag kom på mig själv med att gapa och stängde munnen.
"Vad hände igår kväll när jag kom hit? Jag kommer inte ihåg." Frågade jag Kira.
"Eftersom du är människa var du för svag för att kunna ta sig till Änglarnas land vid medvetande så du svimmade och jag bar dig till min säng." Svarade hon.