Vi började gå mot porten av guld och jag kunde inte sluta titta runt omkring mig. Tills att folk såg mig och började viska och stirra. Jag kände mig så stirrad på att jag knöt ihop mina armar, sänkte blicken och småsprang efter Jane och Kira. Hemma hade jag gjort vad som helst för lite uppmärksamhet. Men inte av den här sorten. Det här var bara obehagligt och jobbigt.
Vi gick förbi fem husrader och sen kom vi fram till något som såg ut som ett torg med flygande och några gående änglar som flög in och ut genom affärer och mycket riktigt sa Kira
"Välkommen till Torget!"
Vi gick in i en affär som hade en vit fasad som var lite små fläckig och över entré dörren stod det med tydliga, svarta bokstäver: VAPENFÖRRÅD.
Vi möttes av en vitängel i sådär 50 års åldern som stod i kassan och bakom henne så fanns det två stora ståldörrar på vardera sida om henne som vaktades av två biffiga svartänglar som var beväpnade med varsitt automatvapen.
Jag kände att Kira och Jane klämde ihop sig lite för att gömma mig bakom dem.
Jag sa inte emot och stannade där jag blev knuffad.
"Hej, Kira! Hur mår du? Fick Dalia min brödkorg?"
"Hej! Jadå, hon blev så glad så!"
"Vad bra!... Jane." Sa hon och gav Jane en blick.
Hon fick en nickning till svar.
Vid det här laget hade jag fattat att stämningen mellan svart och vitänglar var spänd.
"Och vem har vi här då?" Frågade Kvinnan och nickade mot mig som bara kunde se henne genom den smala springan av luft som existerade mellan Kira och Jane. Jag var kortare än dem båda.
Kira tog ett steg åt sidan och jag klev fram.
Hon spärrade upp ögonen, men inte för mycket, bara lite grann.
"Eh... Jag heter Nour." Sa jag.
Kvinnan frågade inget mer och gick genast till den vänstra dörren och vakten klev åt sidan. Vi följde efter henne i en lång korridor.
Jag viskade till Kira
"Varför gömde ni mig?"
Och hon svarade
"Ifall det inte hade varit Rosalid som stod i kassan så hade jag inte velat skrämma dem så mycket direkt, men Rosalid är en god vän till min familj. Som en moster för mig."
När vi kom fram till vapenförrådet fanns det vapen av alla slag uppradade och upphängda överallt.
"Nour, det är dags för din vapenceremoni."
Sa Rosalid med en bestämd röst och Jane och Kira backade.
KAMU SEDANG MEMBACA
Gray (svenska)
Fantasi>>Ur hennes rygg växte nu ett par vita vingar. De var stora och majestätiska. Jag tappade nästa andan när hon kom fram till mig och tog tag om min midja. Hon var stark. Jag sprattlade och ville säga åt henne att släppa mig men plötsligt började hon...
